Fettkuls blogg

Varför kan jag aldrig bli fin för?? ;___;

Fick ett utbrott idag. Skulle sparka till en tunna men fastnade med foten i tunnan o ramlade. Fick ett sår på fingret o fick ont i foten o i svanken.

Jag vill pierca mig! ;__;

Jag ska sticka från sverige. Hör fan inte hemma här. De flesta av mina vänner är inte svenska heller. Så det avgör nog saken. Jag hör inte hemma i sverige.

Jag tycker inte om Erik Schwartz. Jag hatar honom. Jag vill inte hata honom. Men han dömer folk. Han drar alla under 93 över en kam. Varför bryr jag mig? Jo, detta är ett skadligt beteende. Han mår inte bra. Han borde söka hjälp. Jag tycker synd om honom. Jag önskar att någon kunde hjälpa honom. Det önskar jag verkligen.

Orkar fan inte med det här. Ni som inte kan acceptera mig för den jag är, dra åt helvete med er! Orkar fan inte göra mig till hela tiden för eran skull när ni ändå inte blir nöjda..

Hm. Idag färgade jag håret rött. Men det blev rosa istället. Men jag blev rätt nöjd ändå. Hihi ^^

Min pojkvän Gabbe har fått hundvalpar o de är snart leveransklara. Jag vill ha en så himla mycket! Även fast den passar vår famlij perfekt så vill mamma inte ha en...eller...hon vill nog egentligen, det är bara det att Gert säger nej nej nej, vi ska inte ha nån jävla hund...
Det verkade som att mamma ville ha en för några dar sen. Jag hade valt den finaste hunden o jag skulle få rea på den o allting.. hade t.o.m döpt den. Trodde verkligen att hon skulle säga ja när jag ringde henne. Men det gick käpprätt åt helvete... Kändes som att hjärtat stannade.
Mina tankar for direkt på Gert. Den jäveln... Jag gillar inte honom just nu. Inte det minsta faktiskt.
I hela mitt liv har jag velat ha en hund, just för att gå ut med den, bada den o klippa dens klor.
Men nej. Gert har mamma helt i sin kontroll.

FAN! :'(

När jag var liten fick jag diagnosen DAMP. Är inte direkt stolt över det ifall ni undrar.
Men eftersom det numera används som ett skällsord så blev jag tvungen att göra en ny utredning. Då fick jag istället diagnosen a-typisk autism. Men nu när jag läser om det så kallade "DAMP" så är det rätt så skrämmande att det passar mer in på mig. Eller kanske rättare sagt gjorde.
Jag har genom åren lärt mig att hantera denna neuropsykiatriska funktionsnedsättning.
Förr visste jag inte mycket om den. Kanske för att jag helst ville förtränga det.
Jag tror att det gjorde att det syndes på mig att något var annorlunda.
Men eftersom ingen visste så drog de slutsatsen att jag var störd, o började reta mig.
Men trots det så höll jag ut i åtminstone 4 år. Bytte skola och allt blev plötsligt mycket bättre.
Fick nya kompisar och en underbar pojkvän.
Gick ut nian med skitbra betyg, tack vare en förstående lärare.
Kan säga att DAMP och att få damp inte är samma sak, bara så ni vet ;)

Har nån frågor så äre bara att fråga på :)

Ehh...hej! ^^,