Hur det är att vara jag..

När jag var liten fick jag diagnosen DAMP. Är inte direkt stolt över det ifall ni undrar.
Men eftersom det numera används som ett skällsord så blev jag tvungen att göra en ny utredning. Då fick jag istället diagnosen a-typisk autism. Men nu när jag läser om det så kallade "DAMP" så är det rätt så skrämmande att det passar mer in på mig. Eller kanske rättare sagt gjorde.
Jag har genom åren lärt mig att hantera denna neuropsykiatriska funktionsnedsättning.
Förr visste jag inte mycket om den. Kanske för att jag helst ville förtränga det.
Jag tror att det gjorde att det syndes på mig att något var annorlunda.
Men eftersom ingen visste så drog de slutsatsen att jag var störd, o började reta mig.
Men trots det så höll jag ut i åtminstone 4 år. Bytte skola och allt blev plötsligt mycket bättre.
Fick nya kompisar och en underbar pojkvän.
Gick ut nian med skitbra betyg, tack vare en förstående lärare.
Kan säga att DAMP och att få damp inte är samma sak, bara så ni vet ;)

Har nån frågor så äre bara att fråga på :)