Det här med att flytta ihop med en främling

Häromveckan skrev jag på kontraktet för lägenheten jag ska bo i när jag pluggar.
Såhär ser den ut:



Den är ganska ginormous. Flyttar in om cirka två veckor.
På ett sätt är jag ganska pepp på att flytta,
även om jag har hela mitt liv i Stockholm så har hela min tillvaro här varit så jävla trasig på sistone.
Finns så mycket här som jag inte orkar med längre och måste bort från.
Vad som dock fortfarande skrämmer mig så jävla mycket är att jag kommer dela lägenheten med en annan människa.
Jag tycker ju liksom inte om människor. Jag tycker om mina närmaste vänner,
men det ska så jävla mycket till för att jag ska känna mig bekväm bland andra än dem.
Jag har så himla svårt för att prata med och intressera mig för fem öre för random människor.
Speciellt andra män. Men så ba ska jag paras ihop med en annan dude och dela lägenhet med honom på obestämd tid.

Det funkar ju liksom inte.
Tänk om jag typ hamnar med en köttätande, icke-rökande sverigedemokrat som bara lyssnar på hårdrock.
Det är väl typ vad man kan förvänta sig av ett ställe som Eksjö.

Men öeh. Ska försöka tänka positivt.
Något som alltid gör mig på bättre humör är Edward Sharpe.
Den här låten har typ varit soundtracket till de senaste dagarna.