yndihaldas blogg

34 år. Bor i Hägersten, Stockholms län. Är offline

Senaste inläggen
Halloween3 november 2013 kl. 21:00
Bränner massa pengar (på viktiga saker, faktiskt)
5 oktober 2013 kl. 02:31
öeöhöehhhhh
30 september 2013 kl. 22:20
Numera det finaste jag äger
24 september 2013 kl. 21:50
Andrea darling
19 september 2013 kl. 22:53
Min robot
13 september 2013 kl. 18:42
Stockholm
27 augusti 2013 kl. 21:48
En helt ny vääääärld
26 augusti 2013 kl. 00:49
Musikspam
12 augusti 2013 kl. 00:38
Torka allas tårar
4 augusti 2013 kl. 16:16
Visa alla
Titel
Hej EC. Jag har inte använt den här bloggen på över två år, så jag tänkte det var på tiden att börja göra det igen. Jag vet inte varför egentligen, för jag brukar rent allmänt inte ha så mycket spännande att berätta. Men det kan ju vara skönt att ha någonstans att ösa ur sig lite känslor när så behövs. Eller bara skriva massa trams. Om det nu ens är någon skillnad. Vem vet.
Det som finns att säga just för tillfället är väl hur som helst att jag faktiskt mår rätt bra. Vilket är en fantastisk sak att kunna säga efter ett år som varit lite av en faceplant rakt ner i den absoluta botten. Efter att ha förlorat all form av trygghet, mening, framtidsutsikter och fungerande socialt liv så har jag den senaste tiden börjat återuppbygga någon slags funktionell tillvaro med hopp för framtiden. Jag har efter alltför många år tagit upp mina studier igen, jag är två veckor in i de kurser jag läser och det flyter på bra. Jag vet precis vad jag vill göra till hösten, och har höga förhoppningar om att det faktiskt kommer bli av. Jag kommer flytta hemifrån, långt från Stockholm, bort från en icke-fungerande bo-hos-päronen-situation, och bort från en stad som inte längre har så mycket kvar att ge mig. För att istället bygga upp något nytt, träffa nya människor och skapa mig ett hem som är mitt eget. Skaffa mig en meningsfull utbildning som jag kan bygga en framtid på.
Jag vågar nästan inte ens tänka på det, jag är så van vid att känna mig värdelös och se allt gå åt helvete att tanken på att mitt liv kommer ordna upp sig känns alldeles för bisarr och overklig för att vara sann. Så de närmaste månaderna kommer nog mest bli en lång transportsträcka av spänd förväntan på att livet ska börja på riktigt. Men det är väl bara att hålla ut, och försöka hålla positiviteten uppe. För det finns fortfarande en del andra saker som bekymrar mig, som jag egentligen hade tänkt skriva om, men vi kan ta det nån annan gång. Istället kan ni få en bild på min nya Kim Jong-Un-inspirerade frisyr. Den var också en väldigt behövlig positiv förändring i mitt liv känner jag.