deppig

fan va ja e deppig :/ hatar mitt liv, hatar mig själv o jag hatar att inte veta varför :'b
men säg inget till mina föräldrar ;) då blir dom bara oroliga o vill prata om de :b o blablabla orkar inte me dom klarar mig bättre på att bara prata me mina kompisar -_-'
varje gång dom håller på o snacka (föräldrarna alltså) dör man ju av utråkighet :b precis som när ja inte kunde äta (o snälla fråga inte om de -_-' )

fast de e lite sjukt ja mår jätte bra när ja e med mina kompisar men i klassrumet när man sitter o inte pratar me nån eller ibland när man bara småpratar me nån så känner jag mig jätte depig ändå (men vissar de inte så mkt) sen så när ja e hemma känner jag mig typ tom o kan gråta för minsta lilla o de käns som om att ja inte har nåra vänner fast ja vet att ja har det o_O vill inte prata me nån utom nätpolarna, låter hela tin irriterad när mina föräldrar säger nåt te mig o så (men de gör ju nästan alla lata tonåringar) lyssnar jämt på deppig musik -_-'

asså ja vet hur bra polare ja har o villken bra familj ja har osv men ändå käns de som om att dom e skit o att dom inte förstår mig osv o att ja inte har nåra kompisar när ja inte e me dom :o ja e värsta jojon :b fan mitt godis e nästan slut o_O fast o andra sidan har ja en halv chips påse kvar xD haha nu drar ja, ska va lite social me kompisarna på msn.... :b ses