Riktigt namn:
Camilla Tran Civilstatus:
Upptagen
Läggning:
Straight
Intresse:
Äta
Bor:
Med mamma
Politik:
Inte valt
Dricker:
Saft
Musikstil:
Pop
Klädstil:
Inte valt
Medlem sedan:
2008-09-04
Ledsen, utanför, ensam - Inte helt bekymmersfri
Det är något som jag kände mig nyss, går fort över. de 45 minuterna jag tillbringade i skolan det nya skolåret i klassrummet var inget att hurra för..
jag förstår samtidigt som jag inte gör det, hur jag alltid medvetet/omedvetet gör så att jag själv blir ensam. jag kom in i klassrummet sist, alltså damp jag ner på första bästa stol (bordet längst fram som också är känt för min plats förra året). hälsar inte på någon, ingen hälsar på mig.
väljer att vara utanför samtidigt som jag inte gör det. vill ju inte sitta själv, så varför reser jag mig inte bara och klämmer in en fjärde stol någonstans? jo, för att jag hellre är sitter som en ensam invalid vid ett eget bord än att "förnedra" mig med att resa mig upp igen och klämma mig in för att jag inte ska vara "ensam". ush, säger ju att det är nån sorts av mitt eget val. avskyr mig själv..
och ändå gick hälften av dom 1an med mig..så varför säger jag inte hej?
Förra året var det bara så, ingen hade något emot mig, de avgudade mig för att jag var musikalisk och grym på att rita, duktig på matte osv. men ingen bästa vän nonono :-)
älskade hjärtat. förstår du hur ledsen jag är för din skull att du vantrivs i skolan medans jag älskar min?
jag vill så gärna kunna vara med dig hela tiden så som vi gjort i hela vårt liv så att du slipper vara ensam.
min andra halva <3 jag är ledsen om du känner dig utanför ibland men du vet att jag alltid finns. grabba tag i min hand. åh. jag får ont när du har ont.
gör mig en tjänst imorn och säg hej och krama en två personer så att du har någon att vara med.
om inte för din egen skull så för min. och du är inget freak. det är normalt att tränga sig ner bland andra.
jag älskar dig mest i hela världen. mest. för du är jag. <3
I skolan är jag jävligt emo, dåligt självförtroende, svart hår och ensam :))))))))))))
vet inte varför det har blivit så, eller jo..det gör jag ju, fan
ahw ): du ska ju inte behöva känna dig ensam... men om du inte vill umgås med dom så ska du inte behöva känna dig som ett freak.. du är helt awesome mille ): <3
jag vill, men de har redan valt sina bordskompisar tydligen (det är runda bord med 3 platser på varje, alla satt 3 och 3 utom ebba och matilda som kom in efter mig, alltså. de gick förbi mitt ensamma bord och satte sig längst bak som vanligt på deras gamla plats. ja, vi gick i samma klass förra året och vi är friends) ):
går du första eller andra året? du får inte bli som mig bara, säg hej, våga sätta dig där folk sitter, våga lära känna alla innan du väljer din närmsta kompis :(
Har varit i samma sits som dig när det gäller att vara social. Det är så sjukt jobbigt för man har egentligen bara sig själv att skylla för att man inte tar första steget och säger hej. Men så börjar man tänka "de säger ju inget heller, det är lika bra att jag fortsätter ensam". Vilket i sin tur, iallafall för mig, blir en ond cirkel...
Hang in there, det brukar bli bättre i tvåan :)
JAAAAAA
SÅN JÄVLA OND CIRKEL OCH JAG TÄNKER, VARFÖR GÖR JAG INGET?! också skyller jag på att ingen känner mitt riktiga jag, men sen kommer jag på. det där kanske har blivit mitt riktiga jag? den skygge halft asociala invaliden :(
tack skaru ha, jag ska nog få det att funka, det är trots allt upp till mig och ingen annan kom jag på :(
Tack, jag vet det :(
Aina kollade på mig, jag lovar att hon är så intelligent att hon lade märke till det, bara därför jag måste ha henne som mentor. visst att jag valde bort sandra och amanda genom att vilja gå i blandad klass för att få Aina..dock kunde jag ju inte litat på att vi skulle vara vänner t.o.m 3an, men Aina finns alltid där. Nu undrar jag om det är ett lite dumt val.....
