Utomhus och Källaren

25 november 2009 kl. 13:35

Vaknade med ett ryck 11:50
trodde att Nadii stod och knackade för fullt på dörren.
Men riktigt så var det inte,
hon kommer nog hit snart i vilket fall,
ska köpa en klänning av henne hade jag tänkt.

Saknar att kunna vara ute,
det är för fucking jävla kallt nu för tiden.
Utomhus konserter är det bästa som finns.

men,,

Jag får nöja mig med att repa i källaren,
det är ju faktiskt kul det också.

---

Här kommer en text som Stefan Sundström skrivit,
den publicerades i Perrong 23's medlemstidning
och finns endast utgiven där.

Den är grymt bra så du måste läsa den


Om att rädda mannen

Jag är så jävla trött på kvinnor. Huset är fullt av dom och när jag ska
tvätta håret så tar jag nåt jag tror är schampo och så visar det sej vara
nån ansiktskräm. Jag står naken i duschen och svär.
Och dom ger sej ut och shoppar. Jag tycker dom är lurade, jävla
låtsasfeminister, ni är bara väluppfostrade konsumenter.
Gnälla på män går bra, men sen ska det shoppas.
Jag barrikaderar mej bakom mitt kön. Socialismen har gått åt helvete, det
finns inte längre nån vision som binder samman oss människor, vi får
springa och leta kompisar bland rasfränder, eller efter nån jävla
generationskamrat eller nåt.
Eller man kan gömma sej bakom sitt kön.

Nu kan dom klona mänskliga celler så att man inte behöver könsceller
längre. Exit mannen alltså. Då har vi alltså inget existensberättigande
alls längre tänker jag med håret fullt av hudkräm.
Och kvalitén på spermierna bara sjunker så om bara en generation kanske
alla män i västvärlden är sterila
Så går jag till bolaget för att köpa öl. Jag är nog lite ur balans, jag
känner mej inte hemma nånstans, jag går för mej själv.
Det ska vara tjejmiddag i huset där jag bor på lördag, så jag har också
blivit anmodad att köpa ingredienser till White Russian; vodka och
Kahlua. Och sen ska dom sitta och prata och ha det trevligt och jag
dricker mina öl och blir bara tystare och tystare.

Nu var det fredag och jag tänkte att jag dricker upp ölen redan idag så
jag slipper sitta och bli full och tyst imorron bland alla dom där
kvinnorna som sitter och pratar om själavård och biodling. Så i
skymningen satt jag i trädgården, ensam med mina dystra tankar.
Sen på kvällen, jättefull, tänker jag att jag ska rädda den manliga rasen
mot honjävlarna. Jag ska spara min sperma till kommande generationer. I
Brasiliens djungler ska vi återuppstå om hundra år och kvinnorna ska leta
efter oss, då har dom ångrat sej, men då kan dom ju springa runt med sin
sociala kompetens och ropa, vi ska sitta där som utrotade indianer.
Med ett fast grepp om våra pungar ska vi vägra vara med i deras tillbaka
till naturen-romantik. Spring tillbaka till era jävla
kloningsprofessorer, ska vi säja uppifrån träden.
Sagt och gjort med ett stadigt tag fyllde jag iskubslådorna med min säd,
så gott det nu gick,dom blev lite halvfulla här o var, kommande
generationer till fromma. Slängde in den i frysen, skrattandes för mej
själv, ha ha, jävla särartsfeminister, det blir en överraskning för er om
hundra år.
Sen vart allt svart..

Jag hade glöm det hela kvällen efter, kvinnorna var rätt trevliga, jag
började känna mej i fin form. Jag deltog till och med i debatten och det
var inte förrän efter andra omgången med White Russian med is i, när Karin
sa Fan isen är slut,som jag kom ihåg mitt storslagna projekt från dan
innan och i samma ögonblick insåg att det just hade blivit saboterat av
denna kvinnogrupp.

Men jag är inte den som hänger läpp, det viktiga är att jag tror att
nånstans till slut så kan alla vi människor mötas och egentligen har jag
velat skriva om Göteborg, men det är ju så många andra som gör det
bättre, jag vill bara med denna historia ur livet förmedla en slags bild
av vad fel man hamnar om man är ensam och full och bara låter sej nedslås
av dom som säjer att människan är ett konkurrerande djur, att kärleken
bara är nåt slags blint biologiskt sökande efter kvinnor med breda höfter
och män med feta plånböcker.

// Stefan Sundström

---

Kaffemage...

---