När timmar blir till veckor, och dagar blir till år.

Jag känner bara att jag behöver skriva av mig någonstans där folk som vet vad all min ilska handlar om inte kan läsa det. För just nu är jag så jävla arg på mig själv, på allting. Saker lägger sig bara på hög och göder min ilska så den bara blir värre och värre för varje gång den kommer fram. Jag pallar inte med den här jävla ilskan längre, hur fan blir man av med den? En låt som skulle passa att lyssna på nu (om jag inte hatade Kråkan Hellström så mycket) skulle vara: Jag hatar att jag älskar dig blablabla. Om jag inte hade klantat mig så hade allting varit bra nu. Men finns jag fortfarande kvar i ditt hjärta som du sa? Tänker fan på dig dag som natt, jag har till och med drömt om dig flera nätter i rad nu. Men snart är du borta igen! Klumpen i halsen växer sig bara större nu så snart ligger jag väl på golvet i fosterställning som vanligt.

Och nej jag vill inte ha uppmärksamhet! Jag behöver bara skriva av mig för jag inte kan prata med någon om vad det är som hänt/händer. Men jag vet ändå att ingen bryr sig om att läsa det här.