Så dum.

Har gråtit ungefär hela dagen idag.
Grät hela vägen ner till stan och hela vägen hem också.
Tårarna sitter som en klump i halsen _hela_ tiden.
Har blod i mina skor pga skoskav för jag gick så fort hem.
Mamma är besviken på mig.
Alla är besvikna på mig.
Det känns som alla hatar mig.
Var och tränade nyss men hade verkligen ingen motivation och verkligen inte någon energi.
När jag kom hem så kom mamma, som jag har bråkat med hela dagen, och satte sig på min säng och sa
"Kolla här vad jag har hittat,
Till Linnéa från ****
Du är söt"
"Till Linnéa från **"
Sprang in till toan och grät.
Sa att jag inte ville höra.
Fan hatar dem.
Dem har förstört mitt liv.
Vågar knappt gå ut eller vara på internet längre för jag är rädd att dem kommer hitta mig. Igen.
Vill inte höra från mina värsta mobbares gamla kärleksbrev.
Fan jag pallar inte mer.
Jag bryr mig inte längre.
Bryr sig nån längre?