Inte okej någonstans

Fick just ett samtal av min lillasyster som är nio år. Hon är alltid så ooootroligt glad när hon pratar med mig. Man verkligen hör lyckan.

Pratade med hennes mamma ett tag också och jag fick veta att hon mår psykiskt dåligt. Att hon skadar sig själv med flit. (typ slår sitt huvud i väggar, slår med knytnäven så hårt hon bara kan i saker och ting)
Vi är bara halvsyskon och vi delar samma idiotiska jävla pappa. Tycker så synd om henne. Jag, som har kommit över att han inte vill ha något med mig att göra, hatar verkligen att få höra av henne "Jag vill träffa vår pappa, jag har aldrig gjort det. Men han vill inte träffa mig."
Man hör hur jobbigt hon tycker att det är.

Hon är nio jävla år. Hon skiter i skolan, ska börja gå till bup och hon tror att hela världen är emot henne.

Det är fan inte okej, ALLS!