Sov gott

Jag vet inte ens vad jag ska säga. Jag skulle kunna skriva i timmar. Så jag tänker bara fatta mig kort.

Jag förstår inte vad som händer och jag vet verkligen inte hur jag ska reagera. Ena sekunden gråter jag och har ångest för att jag inser att Cory faktiskt är död, borta. Att han aldrig kommer göra något igen, aldrig kyssa Lea eller säga hur mycket han älskar henne. Han kommer inte stå framme vid altaret och se när Lea kommer gående mot honom, veta att "jag kommer snart vara gift med min bästa vän, världens vackraste kvinna." Att aldrig få se ett enda leende från honom igen.
Ugh. Jag vet inte ens.

Jag älskar dig, Cory. Sov gott, du kommer alltid finns i våra hjärtan.