Orkar inte. Felicia, Jonathan, Karina, Sara, Madde.

Varför är det alltid så att när jag är bland folk hela tiden så vill jag bara ifrån alla.
Men så fort jag är ensam så vill jag typ lägga mig under marken och dö.

Jag tänker "kanske borde höra av mig och träffa den personen". Men det finns typ ingen som jag vill träffa.
Och Madde, Felicia, Sara, Karina, ja er jag umgås med mest, ta inte åt er. Tycker om att umgås med er alla.
Men jag känner mig inte sugen på att träffa någon. Så jävla jobbigt. Det är även därför jag för det mesta är elak och pushar iväg er. Jag vet inte, men jag tror att jag hellre är elak så att ni ger upp på mig istället för att lämna er.
Vet inte. Uh, hatar när jag är ensam och börjar tänka för mycket på saker och ting.

Så nu tänkte jag, för omväxlings skull, vara snäll.

Madde,
Jag älskar dig, oerhört mycket. Du är hur fin som helst och jätte, jättesnygg. Jag är ledsen för att jag var elak mot dig, förlåt. Jag må störa mig på dig väldigt ofta, men inte ens hälften så mycket som jag älskar att vara med dig. Du gör mig hur glad som helst och dina kramar är de finaste i världen.

Felicia,
Du är min bästa vän, sedan flera år tillbaka. Även om vi glidit isär ett flertal gånger så känns det alltid som att vi finner en väg tillbaka till varandra. Som om att det är meningen på något jävla vis. Och som jag har sagt förut, du är en av de få jag bryr mig om mer än mig själv. (Är inte egoistisk och bara älskar mig själv, orkar bara inte lägga ner tid på andras problem och liv.) Det enda som är irriterande med dig är att du är så snygg, blir fett jävla avundsjuk. Älskar dig.

Karina,
Jag, och hela vår umgängeskrets, vet att vi har haft problem senaste året. Det är så mycket jag vill ha ogjort. Men att du har lyckats förlåta mig är jag så otroligt jävla glad över. För ifall våra 12 år som vänner och även bästa vänner skulle gå åt helvete skulle jag bli förbannat ledsen. Du är helt jävla sjuk i huvudet och jag älskar det, och dig. Det finns liksom en liten speciell plats i mitt hjärta för dig, har alltid gjort och kommer alltid att göra. Förlåt för allt.

Sara,
Vet inte ens vad jag ska säga. Älskar dig så det gör ont.
Det känns som att vissa personer kommer in i ens liv bara för att vara ett slags "tidsfördriv, och sedan finns det sådana som kommer av en anledning. För att fylla ett tomrum ungefär. Lite så som du. För bara några år sedan visste jag inte ens vem du var och nu skulle jag inte kunna föreställa mig ett liv utan dig.
Varje dag jag inte är med dig är jag orolig över dig och jag tänker på dig dag som natt. Du är för fin och för bra för att leva utan.

Jonathan,
Vi må inte prata så ofta och jag har full förståelse och respekt för det. Jag älskar dig och det är så otroligt fint att ha någon som dig att prata med när jag väl behöver någon. Du är så jävla bra. Tack och förlåt för allt.



Tror att ni är de enda jag har varit elak mot, och det är även er fem jag värdesätter mest.