tands blogg
Tjej, 30 år. Bor i Västra Götalands län. Är offline

Senaste inläggen
tredje gången...... SERIER9 februari 2014 kl. 23:28
HJÄLP MIG SNÄLLA
3 februari 2014 kl. 13:36
gör en lista, lol ni behöver inte läsa.
11 januari 2014 kl. 02:15
Jag är världens värsta människa
11 januari 2014 kl. 01:50
Mina älsklingar (platåskor lol)
10 januari 2014 kl. 18:59
Hej har börjat rita, för att hej
4 januari 2014 kl. 03:14
alltså ja
3 januari 2014 kl. 03:42
lol två inlägg så kort efter varandra lol
2 januari 2014 kl. 01:38
19 år och grejer
2 januari 2014 kl. 01:20
Vimmelbilder på krogen..............
25 december 2013 kl. 19:20
Visa alla
Fakta
Riktigt namn: jennifer Civilstatus: SingelLäggning: Homosexuell
Intresse: Äta
Bor: Med någon
Politik: Feminist
Dricker: Te
Musikstil: Emo
Klädstil: Galen
Medlem sedan: 2008-12-20
seriös skit
Orkar inte med mina dagar då jag bara tänker.
Tänker på allt, allt som jag inte borde tänka så mycket på.
Typ kärlek.
Det värsta som händer när jag tänker på det är att jag inser hur patetisk jag är.
Jag menar. Så jävla tragiskt att ligga ensam och bara tänka "varför är jag ensam?" "varför vill ingen ha mig?" "varför lämnade du mig, vad gjorde jag för fel?"
Och jag försöker verkligen komma på det, försöker komma på vad fan jag borde ändra på för att någon faktiskt skulle vilja ha mig.
Men det enda jag kan komma på är typ "bete dig som en slampa så får du iallafall ligga och få närhet lite då och då" men ärligt. Nej. Vill inte ens ha sex liksom.
Och jag hatar det här. För jag är alltid så glad. Eller jag menar... Jag är arg, väldigt ofta. Men jag är liksom aldrig nere eller deprimerad eller ledsen. Jag säger även att jag inte förstår mig på folk som mår dåligt för att jag aldrig har gjort det själv.
Bara för att jag har den inställningen så känns det inte som om någon skulle kunna ta mig seriöst om jag faktiskt skulle vara ledsen. Jag skulle säkert bara få höra "men det fixar sig." "det är lugnt" eller liknande.
Men allt jag vill ha är någon som bryr sig om mig. Någon som skulle göra vad som helst för att få vara med mig.
Fast på samma gång vill jag inte ha någon i mitt liv. Inte en enda person. För alla lämnar en och ja, jag vet hur sjukt pessimistiskt det låter men det är så jävla sant.
Och varje gång jag har förlorat någon som jag verkligen älskat så har jag gått under. Jag har aldrig visat det för någon. Jag säger att det är okej. Jag driver om det. Jag försöker verka som om jag inte bryr mig. Men det är så förbannat jävla jobbigt.
Varför skriver jag det här i min ecblogg. Det lär vara det dummaste jag gjort idag. Jaja, ingen läser långa inlägg ändå så det är väl lugnt antar jag.
Ville bara få ur mig det här.
som ett tillägg på min tragiska kväll så fick jag en äcklig pizza. äckligaste pizzan jag någonsin ätit. fyfan.
så blev sur också. fan.
Edit: jag är inte ute efter sympati. Sympati får mig att vilja spy. Ville bara skriva av mig, okej.