slyntygs blogg
Tjej, 28 år. Bor i Jönköping, Jönköpings län. Är offline

Senaste inläggen
Hallå där EC6 augusti 2016 kl. 13:03
MVH IMPULSIV
10 mars 2016 kl. 22:13
SKJUT MIG
20 februari 2016 kl. 15:46
Berlin bitches!
11 februari 2016 kl. 23:08
Livet
9 februari 2016 kl. 01:27
Bootycuddles
5 december 2015 kl. 18:55
Det här med att tycka om någon..
3 december 2015 kl. 14:15
- titel -
23 november 2015 kl. 23:54
Photoshoot
19 november 2015 kl. 14:53
Men hur jäkla fin?
1 november 2015 kl. 19:09
Visa alla
Fakta
Civilstatus: UpptagenLäggning: Bisexuell
Intresse: Spel
Bor: Med någon
Politik: Anti-allt
Dricker: Alkohol
Musikstil: Allt
Klädstil: Blandat
Medlem sedan: 2012-10-09
Event
slyntyg har inte lagt till några event än.
Produktiv dag
Idag har jag för en gångs skull gjort något annat än att vara i skolan eller ligga i sängen och glo på Greys Anatomy.
Först var jag på min "första kontakt" på Upplands Väsbys psykiatriska mottagning, hade ångest hela vägen dit, hela samtalet och hela vägen hem. Men det gick faktiskt bättre än jag hade förväntat mig förutom att jag grät som en liten unge igenom nästan hela samtalet.
Fick en riktigt bra person att prata med och han ställde frågor så jag visste exakt vad jag skulle prata om så att jag inte bara satt där och inte visste vad jag skulle säga. Han sa att BUP som diagnostiserade mig med depression och ångest när jag var 13-14 missade att dom diagnoserna högst sannolikt bara var att skrapa på ytan och att det finns annat som måste utredas. So basically misstänker han att jag fortfarande har både depression och ångest + panikattacker men att det är ett resultat av någon underliggande personlighetsstörning, typ borderline eller bipolär etc. Han nämnde DBT lite snabbt så jag är ganska säker på att det är något sånt det rör sig om i så fall.
Han sa också att jag måste få hjälp först och främst med mina självmordstankar och mitt självskadebeteende medan jag själv typ bara vill veta vad som är fel på mig så jag känner att jag har minsta lilla kontroll över mitt liv. Lät också på honom som att han misstänker OCD men ja.. Det är bara att vänta på att remissteamet hör av sig via brev sen får jag helt enkelt se vad som händer. Har ingen jävla aning om hur lång tid det kommer ta dock.
(Måste även tillägga att han jag pratade med gav mig en kram innan jag gick för att han tyckte att jag var alldeles för ung för att må såhär och så sa han att han skulle göra allt som gick för att skynda på processen)
Hann också med att handla, laga mat och äta.
Nu väntar en kväll med ca fem maskiner tvätt, hur opepp är jag på det tro? Väääääldigt opepp.
Oh well, you gotta do what you gotta do.
Ser i alla fall fram emot att bjuda min granne på en Rosa pantern när han kommer tillbaka från sin promenad.