från ett smutsigt himmelrike till ett rent helvete

jag är hopplöst svår ibland.

jag smyger på glasbitar krossat mot golvet
jag känner hur glasbitarna mjukt skär upp mina fötter
men det enda som är äkta just nu är glasbitarna på insidan.
dom skaver, slipar mig inifrån.
Snart är det bara ett skal kvar av mig, inget att ha.
Fast frågan är ju; har jag någonsin varit något att ha?