I know now, that life isn't perfect.

Jag är också en människa. En människa med känslor. Ja, jag har fått känslorna tillbaka och nu sitter jag och whinar om mitt patetiska liv. Hur mycket jag inte vill finnas kvar och varför jag inte vill. Jag har mina anledningar och det är inte att jag är less på att leva, för det vill jag. Det är mer att jag känner mig förstörd och det känns som om att jag när som helst kommer spricka. Att hela jag kommer gå sönder på ett och annat sätt.

Jag är inte stark längre. Jag är ingenting längre.