dikt....

måste sluta springa ifrån mej
kan inte längre gömma mig hos dej
måste stå på egna ben
de accepterar inte när man är sen
vill fortfarande vara hos er
all ondska jag ser
gör mig rädd
när man inte längre får gå klädd
som man vill
va ska man då med en egen smak till?
när alla barn gråter
när vuxna inte förlåter
de kan inte behärska sej
kan inte längre se mej och dej
ropar och skriker "skål!"
medans vi barn får hoppa över fyllda hål