Jag får väl börja.
Kände för att skriva en dikt, (eftersom jag inte hade skrivit på länge), så ville skriva av mig vad jag själv tycker om den frihet jag fick utav mitt ex.
Det kändes som frihet,
som vatten och dimma.
Det kändes som dumhet,
för vad jag ej kunde simma.
Men en bild kommer förevigt finnas,
gjort utav sammet tyg.
utav dig jag föralltid kommer att minnas.
med mitt "ångerfartyg".
ingenting kommer att bli som det va',
med minnen som fördrar.
och inget jag ej kommer att ha kva'.
för det jag hade var inget försvar.
Jag försöker komma tillbaka,
men du står ej kvar.
jag har gjort allt till försaka,
med den tomma famn som du en gång bar.
så med mina ord vill jag dig leva,
som en gång var så stort.
börja om från början och få uppleva,
minnena som vi en gång hade gjort.
// Tyckte ni om den, så bevaka gärna min blogg, där lägger jag upp de mesta utav mina dikter \\
