presenterar mig

Även fast många känner mig, och vet vem jag är, så tänker jag presentera mig, o mitt liv
det blir mkt text o jag ber om ursäkt för de men ha ej tvingat dig att läsa
men skulle bli super glad om du orkade läsa hela och skriver en kommentar :)


hej , jag är en tjej på 19 år.
som heter bBeatrice men kallas för Bea,

bor i Sundsvall med min pappa (som oftas jobbas så är förde mesta så blir mest själv hemma, o han jobbar även på en camping så han bor där hela sommaren)

men jag har mina tre djur, som snart blir fyra iaf
har två Råttor (Luna o Kristall)
och en katt som heter Skrollan,

Mina intressen är att hålla på med lera (fimo lera, gör olika figurer även säljer ibland)
gillar djur,vänner o fota

har en pojkvän som heter max som är 16 år
har hört mkt skit om att han ee yngre, men han är perfekt som han är :) vi har snart (28nde ) 4 månader så lycklig med han

jag vart totalt söndermobbad hela grundskolan, fick höra hur tjock,ful o äcklig, o skabbig jag var,
lärarna vände ryggen åt elr sa att jag fick skylla mig själv,
eleverna var hemska,dom spottade på mig, do puttade in mig i dörrar o skåp, förstörde mina kläder, mitt hår, dom gjorde mitt liv till ett helvete,
fick till o med höra att jag borde ta livet av mig, för alla skulle må så mkt bättre då,
dom retade mig för att jag hade en liten grav av dyslexi,
att jag var kort. även fast många andra va det oxå

det dom inte visste att varenda dag när jag kom hem bråkade mina föräldrar om ALLT, även fast dom inte bodde tsm så pratade dom i mobilen ofta, stod o skrek fula ord till varandra,
visste inte vart jag skulle ta vägen elr lita på

detta ledde till en svår depression och ångest och självmords tankar,

även fast jag ville ta livet av mig så många gånger, så klarade jag inte av det, ist gjorde ja nått annat, jag börja skära mig själv,

men när min syster dotter föddes (4 maj 2010)
så sa jag till mig själv att jag måste kämpa , för jag ska ta hand om henne o skydda henne mot denna hemska värld som vi lever i

även idag kan jag känna av depressionen ,
även fast jag har vänner som jag älskar , underbar pojkvän och en fantastisk familj,

känner att jag inte riktigt duger till.
vet inte vad jag gör för fel, efter som att det känns som att så många är emot mig, är det nått med mitt utseende o göra?
är det nått fel på mig?
jag orkar faktist inte så mkt mer,
men försöker att kämpa så gott de går,