Köttköttkött, omgwhatisthis

Bråkade senast i förrigår med min låtsaspappa. Har länge velat smälla av, men har hållit det inne. Inte för min egen skull, men för mammas. För att det inte skulle kaosa ur där hemma. Men till slut så gick det inte, och vi bråkade en del. Snackade knappt med honom igår, och knappt idag heller.

Idag skulle jag fixa mat, då mamma är lite sjuk. Och igår var vi och dumpstrade, så vi har så SJUKT mycket sallad hemma, och tomater; och paprikor. Så jag tänkte att jag ju kunde fixa någon tomatsås till pastan och sen ha en grönsallad till det. Men det ville inte Peter, för han vill ha kött. Så då sa jag att jag kunde fixa kyckling eller köttfärssås till det. Men så blir mamma galen av någon anledning. Det enda jag säger är att; jamen super, så kan vi ju ha en sallad till det!
"MEN FELICIA alla vill inte bara ha sallad! Det finns fler i huset!"
Ehm va?? Jag snackade om sallad till köttfärssåsen och pastan? Sa inte att vi bara skulle äta sallad? Vad i helvete?
Men hon släpper inte det och skriker ut mig om att inte alla vill äta veganskt etcetc och att jag är så jävla omständig. Jag upprepar vad jag redan sagt; att jag sa sallad TILL maten, inte hela jävla maträtten. Nej, men hon slutar inte. "ÅH du äter inte det, och du äter inte det!" MEN JAG SA JU ATT JAG KUNDE FIXA MAT TILL DEM ANDRA OCKSÅ vad är det du inte fattar? Jag skulle ju fixa kyckling/köttfärssås till dem? "Men du sa ju att du skulle fixa tomatsås och sallad!" JA TILL OSS?! Och sallad till alla?

Såhär fortsätter det. Hon släpper inte det.
Så kommer det in på att jag hela tiden ändrar mig, att jag hela tiden ska äta på mina sätt. "Varför kan du inte äta kött?" frågar hon plötsligt. Så jag svarar att jag äcklas av det (hur det produceras, djurens lidande - massproduktionen etc. Hela köttindustrin). Då börjar hon med "Jamen vi har Peter på ena sidan som alltid ska snacka om kött och aldrig vill äta vegetariskt och så har vi dig som går runt och säger att du äcklas av kött, att det är likdelar osv" HAHAHA SKOJAR DU??? Jag har inte sagt ett SKIT om det där. Jag har låtit alla äta vad fan dem vill; bara att jag inte vill äta det. Har ALDRIG sett ner på dem eller sagt "ska ni verkligen äta de där likdelarna" skojar du eller. "MEN DU sa ju precis att du äcklas av det, Felicia!" JA FÖR ATT DU FRÅGADE MIG PRECIS SKOJAR DU ELLER

Mamma stod kvar vid sitt, hur mycket jag än försökte förklara. "Men du ändrar dig hela tiden! Igår sa du att du kanske kunde äta keson (som vi dumpstrat) och idag kan du inte!! Förstår inte vem du försöker imponera på!" Wow. Wow. Skojar du? Finns ingen jävel jag försöker imponera på. Vem FAN skulle det vara? Inga av mina vänner (förutom EN) är vegan. Alla andra ifrågasätter det hela tiden. Så vem FAN försöker jag impa på?
Det kunde hon inte heller svara på.

Jag stack hem till min pappa. Och nu är jag här.
Och jag är fortfarande arg, ledsen och trött. Ögonen svider av gråt. Å ena sidan förstår jag mamma, för att hon försöker fixa mat till mig samtidigt som hon fixar till de andra (trots att jag säger att jag kan fixa själv). Men å andra sidan förstår jag inte henne alls och är bara så jävla förbannad på att hon aldrig kan lyssna på vad man säger.

Helvete.