Sprang 10 km i kylan

I morse, klockan 8, var man på plats vid Scaniabadet(västra hamnen i Malmö), redo för att springa milen. Jag var pepp som in i helvete, dock osäker på om jag skulle komma in under 50. Jag ville ner på 45, men förväntade mig inget. Särskilt inte när det var så fruktansvärt kallt. Tror att det var runt 6-7 grader ute och benen ville knappt röra på sig. Man satte igång att springa halv 8.30 och när jag sprungit 5 km, där man skulle vända, stannade jag till. Det som aldrig hänt förut hände - jag stannade. Benen hade domnat och huvudet sa nej, jämfört med att alltid säga "KÖR, DU KLARAR DET!". De kvarstående 5 kilometrarna stannades det säkert 10 gånger och jag tänkte att jag kommer att dö. Och jag var arg, för jag har aldrig stannat innan. Jag har alltid kört tills att jag var klar, hur jobbigt det än blir. Men, när det var ca 2 km kvar körde jag non-stop. Jag ville kollapsa, men jag skulle fan i mål. När jag väl kom fram och fick höra tiden blev jag chockad. 47.24. Trots att jag stannade så många gånger. Det enda som jag tänkt därefter var att, hade jag inte stannat, hade jag kunnat ha kommit ner på 45 minuter. Men är ändå glad. För jag kom in under 50, trots kylan, värken i benen och trots att jag hade stannat ett flertal gånger. Så jag är glad. Nästa gång så. Och, gärna när det är varmare.