Grät av lycka

Herrejävlar.
Det kommer låta löjligt hur jag än förklarar detta, men jag har saknat och längtat efter en person i snart 12 år. Det är en av bandmedlemmarna i Brandsta City Släckers. När jag var mindre var min mamma tillsammans med honom efter att hon skiljt sig från min pappa, och hon hade även varit med honom precis innan pappa. Jag trodde ett tag att jag kanske var hans dotter, och inte min riktiga pappas. Jag önskade och hoppades, faktiskt. Jag ville så gärna vara hans dotter. Jag har, sedan jag var 5 bast, tänkt på honom. Jag har längtat tillbaka till alla konserterna vi var och såg med dem, och jag har gråtit till bilden där jag är på brandstationen och till en del av deras låtar. Det låter sjukt, men han betyder så mycket. Jag har lyssnat på deras låtar, och kan varenda en, sedan barnsben. Jag har massa skivor, bilder, autografer, filmer och minnen. Det har gått 12 år, men jag har inte kunnat släppa honom. Jag kan fortfarande alla låtar och lyssnar fortfarande på dem. Det går inte en månad utan att deras låtar spelas. Det är sjukt.

Hur som helst, så pratade jag precis med honom i telefon och tårarna sprutade. "Varför gråter du, är du ledsen?" frågade han, men jag svarade bara att jag inte är ledsen, utan bara så sjukt glad. Sen snackade vi lite om vad som hänt på senaste, att vi precis missat varandra då han är på Landskronakarnevalen, om att jag ska till deras spelning i morgon och lite annat. Sen behövde han lägga på och vi sa hejdå, och att vi nog träffar på varandra i morgon.

Jag kommer ihåg hur jag brukade spela deras skiva på högsta volym på mitt rum, och om hur mamma alltid fick be mig skruva ner volymen. Jag älskade dem, och älskar dem fortfarande. Och i morgon ska jag se dem igen, efter 12 år. Det har varit hinder och massa "lögner" om varför jag inte fick träffa honom sedan jag var liten, men för ett par år sedan fick jag reda på sanningen om alltet och har sedan dess försökt få kontakt med honom. Och, nu fick jag äntligen det på riktigt. Och jag blev så glad att jag grät.

Haft flera drömmar om att jag träffat på honom, och även i drömmen var jag så lycklig att jag grät. Han har varit som en idol, personen som jag önskade var min riktiga pappa. Jag har alltid sett upp till honom. Så, i morgon ska jag alltså se dem. Är så jävla glad. Kommer gå på högvarv i morgon. 12 år.
'