Omställning

Så, i morgon ska man till pappa. Jag har inte varit hos honom sedan september, vilket alltså är 9 månader. Har träffat honom 6 eller 7 gånger under denna perioden. Och så ska man dit i morgon igen. Känns rätt.. sjukt. Mitt rum är tydligen fortfarande kvar, så jag har i alla fall en säng och ett rum att stänga in mig i. Men. 9 månader. Kan inte fatta att det gått så lång tid.. helt sinnessjukt. Varit deppig ibland pg.a det, då det tog 4 månader innan vi sågs igen, för att jag kände att jag inte längre hade en pappa. Jag ville inte ha med honom att göra, samtidigt som man ville det. Gråtit 4/5 gånger som vi pratat i telefon, vilket vi nästan aldrig gör det heller. Får nästan panik över hur det ska bli nu. Lillebror ska vara där i 2 veckor, som vi alltid brukar vara varje sommar, men jag vet inte hur länge jag kommer att palla. Pappas tjej och hennes barn kommer att vara borta tills torsdag, så jag kommer att vara där i alla fall tills dess. Sen vet jag att det kommer att vara bråk varje kväll, som det alltid brukar och som det har varit sedan ett år innan jag bröt kontakten. Det var en av de 100 anledningarna som jag till slut gav upp och bröt kontakten. Men, blir det detsamma igen, trots att de nu ska separera och flytta, ger jag upp. Då blir det inget bohospappa i sommar över huvud taget. Då får jag nöja mig med små träffar på 2 timmar när han har tid.

Kan inte ens, hah. Dags för mig att packa nurå. Vad fasen ska man ha med sig, och för hur länge? ....
Är glad att jag i alla fall jobbar nu.