Panikdröm

Har på senaste börjat bli rätt nojig med säkerhet, som när jag cyklar till skolan. Jag tänker hela tiden på hur lätt det är att bli påkörd eller köra på någon i fall att de ej är uppmärksamma osv. Även när jag går på gatan med hörlurarna i tänker jag på hur lätt det hade varit att bara ta tag i mig och dra in mig i en bil, för att sedan köra iväg. Jag vet inte varför jag börjat tänka såhär, men kanske är för att man hela tiden blir mer och mer medveten om vad som händer runtomkring en. Man tycker att vissa saker är overkliga, så som att bli indragen i en bil, bli påkörd - för man har ju en sådan koll, men ändå händer det hela tiden. Varför skulle det inte kunna hända en själv? Sedan går jag ju inte gå runt och är orolig hela tiden, vaktar mina steg osv. men jag har ändå blivit mer medveten om det.

Det fick mig att komma på vad jag drömde inatt. När jag vaknade tyckte jag att det kändes obehagligt, men kunde inte sätta fingret på vad det var. Men nu kom jag på det, då jag hade drömt om att jag blivit kidnappad och bortförd. Först hade jag blivit jagad ända till Jägersro(typ 20 minuter med buss från där jag bor) av någon okänd. När jag sedan försökt få någon att rädda mig var det ett par som sa till mig att hoppa in i deras bil, och i ren panik tänkte jag att de ville hjälpa mig. De började åka hållet som går hem till mig, men de svängde de aldrig av, utan fortsatte rakt fram. När sa jag att de åkte fel, och de svarade de att det var dumt av mig att hoppa in i deras bil. "Man ska aldrig lita på främlingar" sa dem och sedan låstes dörrarna. Jag grät och skrek i ren panik och tänkte på hur lätt det var att förlita sig på andra, att ta för givet och inte tro att folk faktiskt gör så. Jag tänkte på alla barn som blir bortförda på detta sättet, osäkra på om de ens kommer att leva länge till. Sedan kommer jag inte ihåg mer av drömmen.