sapiosexuals blogg
Tjej, 28 år. Bor i Oxie, Skåne län. Är offline

Senaste inläggen
Tourettes och ångest21 april 2016 kl. 20:48
Kukbihålor
9 april 2016 kl. 17:03
Att överreagera och vara allmänt överkänslig
27 mars 2016 kl. 22:57
Självbiografier
15 mars 2016 kl. 19:59
Att läsa till svensklärare
2 mars 2016 kl. 15:29
Idiot
1 mars 2016 kl. 13:40
"Som summan av kardemumman.."
18 februari 2016 kl. 23:13
Jag blir knäpp i huvudet
19 december 2015 kl. 16:52
tentor och sånt jao
11 december 2015 kl. 20:29
Snöbollskrig mother fucker
23 november 2015 kl. 12:33
Visa alla
Fakta
Riktigt namn: Felicia Civilstatus: UpptagenLäggning: Bisexuell
Intresse: Plugga
Bor: Själv
Politik: Mitten
Dricker: Te
Musikstil: Inte valt
Klädstil: Inte valt
Medlem sedan: 2010-10-10
Event
sapiosexual har inte lagt till några event än.
Idag tog jag risken
Jag har nyligen lagt på luren, efter att ha pratat med pappan till killen som.. gjorde något ganska otrevligt mot mig, samt 12 andra tjejer(+ stort mörkertal), varav en var en vän till mig. Om ni bor i Malmö och läst om en man som gör otrevliga saker på bussen, så vet ni vad jag snackar om, (har en hel vägg med artiklar om det).
I alla fall. Snackade i typ 12 minuter om anledningarna till att killen gjort som han gjort, att han har psykiskt sjukdom, är väldigt ensam osvosv, vilket jag dock redan var ganska medveten om. Jag förklarade att jag gärna skulle vilja träffa killen, för att låta honom ha någon att prata med, utan att bli dömd, samtidigt som jag kan berätta om hur man mår efter att han.. gjort vad han gör, helt enkelt. Jag har länge tänkt på detta, men tankarna har blivit fler och starkare runt ämnet, vilket gjort att jag knappt kunnat ha någon fokus på annat. Men idag, efter att ha letat som en idiot efter hans föräldrars nummer, hittade jag numret och ringde dem. Hjärtat satt nästan i halsen när de hälsade, men efter att jag fått förklara varför jag ringt dem, gick det rätt bra. Vi kunde snacka utan problem, och jag talade om för dem att jag gärna velat träffa deras son, t.ex över en fika eller liknande, bara han och jag. Då kan han inte rymma ifrån situationen heller, vilket är precis vad jag vill. Jag vill snacka ordentligt med honom och låta honom få tillit till mig, och låta honom tala ut ordentligt med mig, samtidigt som jag kan få honom att förstå vad han utsätter en för.
Jag är så sjukt lättad. Jag vet att det är så.. ologiskt, eller något, för de flesta, men för mig är detta en sådan lättnad. Alla dömer honom för vad han gjorde, och visst gjorde även jag det under tiden jag gick igenom helvetet. Men nu efter, förstår jag att han bara är så sjukt ensam, och det är där jag vill stiga in. Jag vill finnas där, och samtidigt låta mig själv vara medveten om att han inte rör någon annan.
Nu väntar jag bara på ett samtal tillbaka, med svar på om killen går med på att träffas, vilket jag verkligen hoppas. Jag vill hjälpa honom och vara där. Jag vill känna att jag är till hjälp.
Inatt, då kommer jag sova bra.