Welcome back to my head.

Oskar, lyssna på mig nu.
Om du inte vill ha någonting med mig att göra, skriv det då. Du behöver inte "leka snäll mot mig" för NEJ, jag kommer INTE bli ett sönderdeprimerat emo för minsta lilla sak. Förlåt för i våras, jag var liten och omogen och visste inte vad jag gjorde.
Jag kan förstå att du tycker att jag är jobbig, men istället för att låtsas vara vän med mig så kan du bara skriva sanningen och jag respekterar din åsikt och låter dig vara.



Don't worry, jag har varit oanträffbar för alla. Jag har varit på sjukhuset nästan varenda dag i många veckor tills min mormor dog i söndags. Hur skulle jag kunna tycka att du är jobbig? Du är en av de mest intelligenta människor jag träffat! In fact, så är du den mest intelligenta personen jag har träffat — och den trevligaste!




Lyckades samla mig idag och skicka ytterliggare ett meddelande. Ett meddelande som jag velat skicka i tre månader nu.
Svaret kom direkt, och jag bröt ihop av chock i korridoren.
Det var ett oväntat, men efterlängtat svar.
Och jag var åter lycklig, och alla känslor rann tillbaka.

Men...

Vad skulle ske med Aidan?

När jag och Aidan sedan satt tillsammans, så tog han min iphone för att ta en bild. Men dum som jag var, hade jag glömt att stänga ner sidan där jag och Oskar hade chattat.
Aidan blev skitarg, och skrek åt mig att han hade sagt åt mig att inte ha någonting att göra med Oskar. Aidan hade även tidigare, när han var hemma hos mig, fått syn på fotot av Oskar som jag fortfarande har i mitt fönster, och sagt åt mig att riva det i bitar och bränna upp det. Samma sak med alla minnen jag hade utav honom.
Och sedan, efter att ha skällt ut mig, så gav han mig en ordentlig facerape i form av att gripa i mitt ansikte och hångla upp upptryckt mot väggen på ett brutalt och extremt obehagligt sätt inför hela hans klass. Och sedan viskade han följande i mitt öra "du, ska vi knulla på fredag?"
Jag gjorde slut och sprang därifrån.