Vilket.trevligt.liv.

Två idioter från min klass såg mig när jag rökte med Maria.
Och vad gör de?
Jo, de springer raka vägen till min svenskalärare och berättar allt.
Och Rebecka har tydligen talat med min mentor angående mina "familjeproblem" och haft en lång diskussion med henne om mig, och om min personlighet.
Men jag tänker ALDRIG ändra NÅGOT på min personlighet, så det så.
I alla fall.
Rebecka kom sedan till mig och berättade allt, jag blev trots allt lite sur, men sedan började vi snacka om allting. Jag berättade vad som hade hänt med *****, eller äsch, jag använder väl hans riktiga namn då, vad som hade hänt med Oskar.
Och vi snackade om livet.
Till sist så bröt jag ihop, och började gråta i Rebeckas famn.
Jag stod så länge och bara grät.
Till slut så torkade hon mina tårar och la en lapp i min bänk där det stod: "Jag älskar dig".

Jag gick till bussen med Aidan, och när vi åkte till t-centralen, så kom plötsligt Ale, en utav Oskars bästa vänner. Och han kom ju såklart in på just det ämnet att snacka om honom.
Vilket inte gjorde saken bättre.

Jag åkte hem.
Jag mådde skit.
Och nu sitter jag och tänker att jag verkligen inte orkar med massor av samtal med upprymda lärare om att de såg mig röka och mina familjepoblem och att jag "inte mår så bra".
Sånt är bullshit.
Sånt är skit.


Jag vill bara att allt ska bli bra igen.