Buss 53

Jag ska ta min kära buss.
Min buss mot ingenstans.
Åka med den tusen mil.
Och glömma att han fanns.

Jag ska tömma mina sinnen,
Medan bussen rullar på.
Jag döda alla minnen.
Slänga upp dem i det blå.

Gryning stiger medan bussen åker bort mot ingenstans
En gång var min gryning inte min, den var ju hans.
Men det skiter väl jag i nu, jag trampar ner min rot.
Och inom mig så tänker jag din jävla idiot.

Jag käkar mina piller.
Jag röker upp min cigg.
Jag dricker alkoholen.
Och letar efter ligg.
Jag är en jävla hora.
JAG VAR JU REN OCH HEL
Och en sak ska du veta.
Det var du.
Det var ditt fel.

Jag behöver dig din jävel.
DET VET DU JU SÅKLART.
Därför älskar jag ju dig din jävel, jag känner inget hat.
Men du vet ej hur detta känns.
Du ljuger bara på.
När bussen stannar upp en gång, så fortsätter jag gå.

Jag går nu bara ensam.
En prick som rör sig bort.
Och tänk att en sekund är
Så himla sorgligt kort.

Jag ramlar ner på marken.
Jag tappar bort all grund.
Men nu så vet jag var du var.
Du var endast en sekund.