The hardest part is letting go of your dreams...

Förut så endast drömde jag om de saker jag önskar mest av allt.
Jag drömde fantastiska fina drömmar, och dessutom kändes de extremt verkliga.
Och när det var som bäst...
så vaknade jag.
Först förstod jag ingenting, men slogs sedan av sanningen, och blev väldigt ledsen och besviken.
Så har det pågått, och jag är van.
Men, jag har också en väldigt speciell förmåga.
Jag kan drömma så kallade "framtidsdrömmar".
Jag leker inte spågumma eller övernaturlig, men det är faktiskt sant.
Om jag drömmer drömmar som känns för verkliga, och omgivningen ser ut som om den är av glas och det händer mycket, så är det just en framtidsdröm.
Och med hjälp av dem har jag förutspått allt från vilka som skulle komma till mitt kalas när jag var liten, och om jag skulle komma in på min skola eller ej.
Och jag drömde en ny framtidsdröm för några veckor sedan.
Och det var den verkligaste drömmen jag haft i hela mitt liv, och den finaste och mest underbara.
I slutet av drömmen så somnade jag, och när jag vaknade upp i "verkliga livet" så trodde jag att det var en dröm i drömmen. Så verklig var den...
Och jag blev hur besviken som helst.
Men.
Det verkar som om det trots allt var en framtidsdröm, eftersom det första som hände i den har inträffat.
Så... i sådana fall, så kan jag torka tårarna och bara vänta.

Morgonen efter att den drömlika fantastiska och underbara framtidssynen inträffade, så trodde jag som vanligt när jag vaknade att det bara hade varit en dröm.
Så då blev jag ledsen och irriterad.
Men när jag sedan steg upp och hittade min söndercrackade iphone, så log jag brett.
Det hade hänt.
Något jag önskat och längtat efter hur länge som helst, hade hänt.
Ett minne som alltid kommer att värma, och aldrig bli till grå aska.