Ja. Igen.

Om två dagar så satt man plötsligt åter igen i en teatersal, men denna gång i Stadsteatern. Och, som förra gången, med en ytterst speciellt sällskap. Teatern var en modern nytolkning, men väldigt kul faktiskt. Vi satt och gapskrattade hela tiden eftersom de så random saker, t.ex:
Havregrynsgröt, Kitty.
Havregrynsgröt.
Sen stack vi till Plattan på pausen, och där stod tre profeter och ropade att Jesus levde och skulle komma tillbaka. Sedan så började en av profeterna (som var klädd i countryrock med massor av nitar dessutom) sjunga Halleluhja, och det var så falskt att vi höll på att dö av garv. Vi sjöng skrattande med, och vaggade omkring som fyllon.
Vilken underbar dag.
Men ändå kändes dessa tre och en halv timmar bara som några sekunder.
Och nu sitter jag här.
Det är över.
Vad ska hända nu?
Vad skulle vara bäst...
Att låta Ödet fortsätta och vänta på att det skulle hända ännu bättre saker...
Eller att välja en händelse och spela om den förevigt.
Jag skulle kunna göra allt för att göra dessa gråa tomma minnen till färgglad verklighet igen, men det finns ju så mycket som kanske väntar... som inte har hänt ännu...
Men som en dag också kommer vara förbi.