lastar av mig inför idag

Under lördagsnatten lyckades jag och Melker ta oss in på en svartklubb runt Medis och sålde vår själ till alldeles för hög techno och vodka i smutsiga plastglas. Runt småtimmarna började mina tjugor glida över den sjaskiga baren i allt högre takt och plötsligt vågade jag skriva allt till dig jag annars inte ens vågade tänka på.
Jag vaknade upp till ett långt aggressivt svar. Du kändes så pass obehaglig att jag faktiskt blev rädd.
Du talade upphetsat om att skapa ett fakekonto vars enda syfte var att mobba och hota personer du ansåg som sämre än dig eftersom det underhöll dig och sedan krävde du att vi skulle ses och kom jag en enda minut sent skulle du gå.
Jag grät lite eftersom du hade skrivit saker som du tidigare hade förbannat och tröstat mig för när jag fått det av andra personer så det gjorde ont att läsa någonting sådant av dig, från dig, till mig, så jag somnade bara om och sov igenom träffen som inte blev av (som tur är) och mitt och Chrilles rep.
När jag vaknade var det för mörkt för att känna ångest över att jag skulle genomlida ytterligare en sömnlös natt så jag sprang hem till mamma och då hade mina overklighetskänslor växt sig så starka att jag knappt kunde förstå att jag var vaken och mamma trodde jag var påverkad av någon okänd substans eftersom jag rörde mig så långsam och svarade så segt.
Du skrev plötsligt och jag kunde knappt läsa eftersom alkoholen i ditt blod kastat om bokstäverna huller om buller men du stod utanför min port i Gamla Stan och du skulle vänta i trapphuset tills jag åkte till dig.
Jag bröt till slut ihop i soffan och vågade äntligen snyfta mig igenom alltihop för mamma - hon höll min hand och en kvart senare satt jag nerbäddad i mammas säng med gröt, nattmössa och en Trierfilm och när jag somnade kom mamma och la sig bredvid mig och höll min hand som jag vaknade upp till och kysste innan jag sprang till skolan.
Du hade skrivit ett långt långt meddelande som bäst kan sammanfattas med förlåt och massor med ytliga komplimanger angående mitt utseende.
Synd bara att dem förlåt jag får höra av dig helt tappat sitt värde. Jag vill inte höra.