jag

Det finns inget vi.
Det kommer alltid bara vara jag.

Att spädas ut då och då kan kanske vara lustfyllt.
Det kan vara skönt att gå vilse i dimma och vara förälskad, men då är jag inte jag utan någon annan med främmande tankar och känslor.

Det finns bara jag.
Människorna omkring mig är endast är kodade maskiner.
Små stoftkorn i universum som inte betyder någonting.
Sprakande gnistor som hinner slockna innan dem ens når marken.

Jag kan inte säga att jag ljugit eftersom jag verkligen menade det jag sa i stunden. Då var det sjävklart och fantastiskt.
Men du, som alla andra, som allting annat, var bara ett tidsfördriv.
Ett tidsfördriv bättre än dem andra, kanske.

Förlåt.