-

Ögonblicket

Som jag fruktat

Som fått mig att spärra upp ögonen mitt i natten och klamra mig fast vid min kudde medan kalla kårar hemsökt min ryggrad och panikångesten sprängt mina skrämda ögon

Det som jag flytt ifrån i två år

Det som jag trott varit avgrunden i landet i min platta fantasivärld

Den största mardrömmen, slutet på allt

Det ögonblicket

Passerade på ett ögonblick

Jag märkte ingenting först
Men efter några dagar började jag undra
Varför var tyngden borta
Varför var jag tom men kunde flyga igen
Var det för att det kanske var slut?
Jag slutad tänka och andades på nytt
Ögonblicket hade paserat
Helt omedvetet
Inte en rekation
Ingenting

Jag var
Jag har varit
Jag är
Jag kommer vara
Fri