Minnestund

Tror jag äntligen har börjat förstått vad som har hänt. Att du har lämnat oss för att slippa alla motgångar. Även fasten det ofta uppstår stunder där jag bara vill dränkas i tårar och hoppas att du skulle svara om jag ringde. Jag vågar inte testa. Jag vet att det har hänt.

Idag var jag på din minnesplats, det var vackert. Fullt med rosor och tända ljus. Några hade blåst ut men vi tände dom igen. Tände själv ett ljus och la dit två rosor. En vit och en röd.
Jag har skrivit alla dom här inläggen med tårar i ögonen. Det är ofattbart.



Hoppas du har det bättre nu, du är fri.
Sov gott Adam.