paradoxidals blogg
28 år. Bor i Örebro, Örebro län. Är offline

Senaste inläggen
Minnesförlust2 mars 2016 kl. 16:05
bajs
18 februari 2016 kl. 16:04
Telefonförsäljare
4 februari 2016 kl. 16:22
Morphe brushes
3 februari 2016 kl. 21:08
Alkohol?
28 januari 2016 kl. 23:28
livet dååå
28 januari 2016 kl. 21:46
rinnig snok
25 januari 2016 kl. 23:19
complicados
24 januari 2016 kl. 01:39
Jag skäms inte ens, det är okej!!!
21 januari 2016 kl. 21:36
Saker jag blir förbannad på
20 januari 2016 kl. 12:45
Visa alla
Fakta
Riktigt namn: Elin Civilstatus: UpptagenLäggning: Inte valt
Intresse: Inte valt
Bor: Med pappa
Politik: Vänster
Dricker: Öl
Musikstil: Inte valt
Klädstil: Inte valt
Medlem sedan: 2008-10-15
Event
paradoxidal har inte lagt till några event än.
that's rather homoerotic.
Helgen har varit kaoz. Fredagen var trevlig dock. Drog in till stan, med Kalle och Nicke, där inne träffade vi Niklas, Sofie, Savanna, Chasmine, Maria, Elin, Jack, Emil, och Agnes. Vet inte om jag glömde någon nu... men det var mycket folk iallafall. Trevlig kväll som sagt! Tack!
Men lördagen vart helt cp. Åkte till Västerås för att sova hos Klara, tillsammans med Tora. Slutade med att dom försvann vid 8 tiden, svarade inte på sms på en halvtimme och när dom väl svarade skrev dom "ta ett tåg hem". Så jag promenerade till stationen och skulle ta ett tåg hem. Det var öde, kallt och obehagligt. Många personer som även satt med hängande huvuden och systembolaget kassar. Kollade fel på tågtider, och märkte att jag kollat på ankommande tåg, och att det i och med det inte gick något tåg hem. Jag var trött, arg och kissnödig. Så jag ringde till Kalle och Putte och förpestade dom med min olycka. Jag satt där på stationen iallafall med tårarna rinnandes längst kinderna, och det kändes som om hela världen var emot mig. Plötsligt kände jag en arm omkring mig och någon som sa "du ser ut att behöva en kram." Det var Elias och Fabbe som hade kommit in på stationen! Så bra har jag nog aldrig mått. Jag visste inte hur jag skulle göra för att komma hem, men nu behövde jag inte längre vara ensam i allafall.
Kvällen slutade -om man kan säga så- bra! jag blev hämtad, fick mat från donken, och kom hem säkert. Kan inte säga tack tillräckligt till Fabbe och Elias som satt med mig på stationen ända tills jag blev hämtad. Det betydde oerhört mycket!