I can't get up.

Jag blottade skamfullt mig själv som så många gånger förut för längesedan. Tänk om hon har glömt mina brister? Tänk om hon bara ljuger när hon säger att jag är vacker? Jag förlorar kontrollen över min kropp och kryper sedan ihop intill henne och hoppas med hela mitt hjärta på att hon inte längre vill skydda mig. Att hon har tröttnat på att göra mig till ett bättre jag. Det är så fruktansvärt förbjudet och nu är det ett faktum att jag är tillbaka på samma plats som förut. Jag faller handlöst och vet inte ens om någon tänker fånga mig.

Fylld av skam och åtrå. En förbannat jobbig blandning och jag vill bara ha mer, samtidigt som jag känner mig som en narkoman under tillfrisknande som inte vill förlora sina brickor.