Next shit I'm about to say is obvious

Ligger i ett berg av filtar med en inbillad magsjuka. Det är rätt skönt att det inte är psyket som sviker mig denna gång. Men kroppen är så jävla tom men så jävla tung. Jag känner mig otymplig och svävande på samma gång och varje gång jag sätter saliven i halsen och kväljer tills kroppen krampar i kallsvettningat känns det som om jag försvinner för en stund. Avlägsnas från min egna kropp.

Gör mig bra.