You're gonna sing the words wrong.

Jag har sedan första gången jag fick mitt hjärta krossat har jag kallat mig själv för känslomässigt handikappad. Jag har skakat av mig alla hjärtesorger och kunnat använda intimitet som någonting destruktivt. Men nu börjar saker och ting komma ikapp mig och jag känner mig tung i kroppen vid tanken på närhet. De som vill ha mig slänger jag bort och dom som jag vill ha slänger bort mig. Bara ordet kärlek blir så negativt laddat, och så smutsigt. Jag skulle ljuga om jag sa att mitt hjärta inte pinas så fort jag ser tillbaka i det förflutna, och hur alla bara klarar sig så jävla bra utan mig. Mitt fysiska jag och mitt känslomässiga jag.

Jag kapitulerar snart, för det här är fan i mig åt helvetet.