Don't mind me.

Det river och skriker inom mig och jag är villig att offra mitt liv för att få känna lugnet. Tabletter som tar bort alla toppar och dalar och som gör dig levande död. Du känner dig aldrig euforisk eller på gränsen till döende. Jag har allt det där, och jag behöver inte ens något preparat för att uppnå den fullkomligheten.

Varför skulle dock detta vara något att föredra? Du är bara tom. Nej, jag är bara tom. Och kanske lite döende på det. Letar efter ruset och söker efter något högre. Känslorna är bastanta och jag har ingen kraft till att bearbeta det på något sätt. Det känns som att lungorna inte fylls. Som att ögonlocken aldrig stängs. Som att hjärtat inte slår. Verkligheten omfamnar mig och jag äcklas mer för varje sekund jag är här.