Death.

Med ett inre som skriker efter hjälp stirrar jag med blinda ögon på en skärm som aldrig tycks bli upplyst längre. Jag försöker. Jag använder det sista av min kraft till att faktiskt hitta de där orden som gör allt bra igen. Så det blir som förut. Men inte fan når orden ut för det. Jag blir lämnad med en åstundan efter metall, större än någonsin. Jag blir liggandes med en melankoli som lamslår hela min figur.
Jag vill att hon ska tråna efter mig. Jag vill att hon ska sukta efter mig med samma intensitet som jag suktar efter henne. Det känns som om jag sakta drunknar, och alla i hela världen bara står och tittar på.

Denna natt blir lång, fast jag inte vill ha natt alls.