Svälja gift.

En känsla som slår till med sådan kraft att den bedövar varenda centimeter av min kropp. Den hänger i sig, och äter upp mig inifrån och ut. Likgiltigheten byter av tomheten med jämna mellanrum, och snart finns det inget annat kvar.
Det gör ont att behöva kämpa för det, samtidigt som det är det enda jag har kvar att kämpa för.

Olikheterna skapar en öppen grav, och suger in allt som korsar dess väg med kraften av ett svart hål. Det vore en befriande känsla att få sluta existera. Jag lever i en kaotisk tillvaro, men mitt inre är ännu mer kaotiskt. Det kryper under huden som aldrig förr och jag vill nästan ge upp hoppet om mig själv, om jag inte redan har gjort det.