kaos **deppinlägg**

så ja, livet har ju gått lite utför.
skolan går inte jättebra. flera dagar i veckan som jag inte klarar av att lämna min säng vilket leder till att jag måste jobba ikapp, som leder till att jag blir mer stressad vilket i sin tur leder till att jag har svårare att komma iväg till skolan.
den onda cirkeln har väl mer eller mindre pågått sen i vintras, med några sämre och några lindrigare perioder. det som nästan tär tyngst är hur svårt det är för min omgivning att sätta sig in i hur det är för mig. jag är inte bättre om två veckor. jag har ingen plan på hur vi fixar det här. en lång promenad kommer inte lösa det. jag är deprimerad och det verkar knappt vara någon som förstår vad det innebär. min nya psykolog är dock väldigt bra, han verkar förstå vad som snurrar i huvudet på mig och han ställer frågor som får mig själv att utvecklas. och det är skönt.

sen har vi den där stora. när vi firade min pappas födelsedag i torsdags vid middagsbordet bytte han från ingenstans ton och förklarade att han och mamma inte trivs ihop längre och att de kommer separera. allt känns så sjukt overkligt och otydligt, jag vet inte vad som kommer hända framöver och jag är framförallt så fruktansvärt otrygg hemma nu. min enda trygghet jag hade kvar när allt gick åt helvete ska nu splittras på mitten. alla gånger jag varit på nedanvåningen sen dess har verkligen känts så extremt obekvämt för mig.

jag känner ändå att jag är 17 och att en väldigt lugn och fredlig skilsmässa bör vara något jag borde kunna ta tag i, men jag är verkligen så krossad. jag har gråtit i timmar, vilket är så udda för jag gråter verkligen nästan aldrig och aldrig mer än i nån kvart.
imorgon får jag iallafall komma iväg till estrid, klarar verkligen inte av hur det känns hemma längre. planen var att jag skulle till Stockholm men en ångestladdad kväll brände jag alla mina pengar på skräp och nu är jag fast här. go me.

jag vill vakna ur den här mardrömmen till när mina föräldrar älskade varandra och jag hade bra betyg och kunde sova ordentligt. jag vet verkligen inte vad jag vill göra av mitt liv eller hur jag skulle vilja göra det. men det ordnar väl sig nån gång.

en uppmuntrande kommentar hade varit så uppskattat, är så tom och ledsen just nu
tack för att ni läste