nej asså (tw emotionell misshandel)

när jag såg stadshuset igen mådde jag bra. jag var exalterad, och det ryckte nästan i mungiporna. jag älskar Stockholm och den här helgen kommer vara skitrolig mellan plåtningar och bra vänner och fester. och när jag hoppade av i Alvik stod Nockebybanan där som den alltid gör och farmor mötte upp mig och hade lagat potatisgratäng, som hon alltid gör <3 hon är helt underbar och de har skaffat kattungar här också, så JÄVLA söta *_____* satt och klappade i en timme

sen lade jag mig i sängen* (*soffan) och läste något jag verkligen inte ville se. och allt kraschade igen.
jag trodde att du var borta. jag trodde jag hade stått ut med tillräckligt av dig. alla vidriga minnen du gett mig.

illamående. ångestladdad. ledsen. allt går bra nu egentligen. jag får jobb, jag träffar vänner, jag är där jag trivs bäst i hela Sverige och allt löser sig, typ. ändå kan jag inte förmå mig själv att må bra i mer än någon timme. något är snett. jag är sned. vill bara må bra. vill inte vara deprimerad, få hjärtklappning, självmordstankar, bli svartsjuk över allting i hela världen eller vara såhär olyckligt jävla kär. vill inte minnas dig heller, ditt jävla äckel. du förstörde mig.

förlåt för att min blogg är så otroligt gnällig och deppig hela tiden men jag måste verkligen ventilera innan jag spricker.