how i learned to stop worrying and love the söndagsångest

TW Självskadebeteende

jag agerar för det mesta normalt utåt. välmående, lite sömnberövad, kanske. och det är för att sena kvällar har blivit alternativet till hetsätningen, fickkniven och cigarettmärkena. jag dricker kaffe trots att jag vet att det är alldeles för sent, stänger inte av datorn förrän det är närmare till morgon än kväll. jag håller mig mentalt aktiv för att trycka undan sömnen. det har gått så långt att jag tvivlar på att jag ens har de biologiska sömnsvårigheterna som bup och mina föräldrar tror. jag vet inte om jag hade kunnat sova om jag verkligen velat. kanske. men det här har blivit mitt självskadebeteende, för jag vet hur det förstör mig. jag vet hur folk stirrar på mina ringar under ögonen, jag vet hur många långa, viktiga skoldagar jag missat och jag vet hur mycket sämre jag mår än när jag sover ut. jag vet hur ångesten är som värst klockan halv två. och trots samtalskontakt, trots underbara vänner som stöttar mig och trots en ganska bra självinsikt är jag helt övertygad om att jag förtjänar detta.
bra människor sover ut.
bra människor äter tre mål om dagen.
bra människor håller sig fysiskt aktiva.

men jag är inte en bra människa. jag förtjänar varken somatisk eller mental hälsa. det här är en hälsa jag medvetet sätter mig själv i för att jag förtjänar att må dåligt.

och ju mer jag reflekterar över hur jag beter mig, desto mer misstänker jag att det inte bara är sömnen. jag kan städa rummet när jag vill. jag kan plugga i förväg till provet och inte behöva stressa hela natten innan och må fruktansvärt innan, under och efter provet. ändå händer det inte. jag låter aktivt bli att ta hand om mig och min omgivning, för att jag inte förtjänar välmåendet.

det är vanor jag alltid avfärdat med lathet, brist på disciplin eller ansvarslöshet. men jag klarar av att vara produktiv, disciplinerad och ansvarsfull när det inte gäller mig själv. jag har haft administrativa roller på arbeten och i skolan, skrivit hela uppsatser på några timmar och städat andras hus morgonen efter fler gånger än jag kan räkna. men när det kommer till mig själv så känns det fel. det tar emot för mig att vårda mig själv och se om mig själv.
och det oroar mig en del. jag kommer inte kunna stoppa mig själv, för jag förtjänar inte den hjälpen. jag lär plocka upp fler och fler exempel på dessa beteenden och sakta förstöra mig själv. jag tror att det är det jag vill. bryta ner smådelar tills jag inte längre har möjligheten att ställa mig upp igen. sakta men säkert kommer jag att ha ihjäl mig själv såhär.

förlåt för senkvällsventilering, men det är väl det en blogg är till för.
godnatt.


Goodbye to sleep,
I think this staying up is exactly what I need
Well take apart your head
Take apart the counting, and the flock it has bred