(tw)långt, ledset blogginlägg för trötta människor

TGIF

idag när jag vaknade så var jag väldigt suicidal. alla tunga tankar låg tyngre än vanligt och jag önskade att det fanns något vassare i min närvaro.

jag reser mig ur sängen, klär på mig och går ner i köket. pappa sitter vid matbordet och jobbar. efter att jag har hällt upp kaffe klumpar det ordentligt i magen.
"jag tror inte att jag går till skolan idag." säger jag. han frågar varför och jag svarar med att jag inte mår så bra.
"fysiskt eller mentalt?" fan. jag svarar att det är mentalt och han får mig att sätta mig mitt emot honom. han frågar om något har hänt och jag svarar ärligt med ett nej. vad han pratar om sen uppfattade jag inte, zonade mest ut och stirrade ner i kaffet. men jag hör honom säga "det är bättre att du förklarar än att jag går runt ovetandes". jag vet inte hur länge jag satt tyst innan jag svarade "när jag vaknade imorse ville jag inte leva längre och jag är rädd att jag inte kommer leva om jag går till skolan". sen zonar jag ut igen.

något om bup. en massa frågor. men han verkar lugn. han frågar om han borde beträda för mamma och jag svarar nej. sen säger han att han uppskattar att jag orkade berätta och att han ska ringa bup. jag går upp och lägger mig i sängen igen.

jag vill inte vara en börda. jag vill inte att de ska behöva oroa sig. jag vill inte vara ett problembarn. jag vill inte.

riktig fredagsfeeling