Rädlsa osv.

På en av de andra sidorna har du lärt dig att hantera dina känslor, inklusive rädsla som naturliga. Men eftersom fruktan kan ha en sådan förlamande och till och med förödande effekt på våra liv och eftersom dess påverkan ofta döljs för vår medvetenhet, behöver vi särskilt ta upp hur vi konfronterar och kommer över våra rädslor.

Rädslan är inte bara en motståndare, den är också en guide och rådgivare. Det är naturligt och till och med lämpligt, ett sundhets tecken, att låta rädslan lotsa oss genom fysiskt riskabla situationer, där bristande uppmärksamhet eller vårdslöshet skulle kunna leda till svåra skador eller döden.

Sådana stunder av fysiskt risktagande är sällsynta. Dina största strider mot rädslan finns inte utanför dig, de lurar inombords, där rädslan byter skepnad till tvivel på sig själv, osäkerhet, bristande självkänsla och självförtroende, blyghet, hämningar, lättskrämdhet, en motvilja mot att hävda, uttrycka och till och med att vara sig själv. Huruvida rädslan är vän eller fiende beror på ifall du blir dess herre eller dess tjänare. På den här sidan kan du ta ställning och ett resolut steg framåt i ditt liv som du fötts att leva.

Det grundläggande sättet att bemöta sina rädslor är genom handling. En enda modig handling inspirerar till fler. Sådana ögonblick, sådana små beslut, formar ditt liv och lockar andra att följa ditt exempel.

Nu kommer vi att studera var rädslan är belägen. Vi konfronterar och kommer över tvivel på oss själva och lär oss en omedelbar metod att befria själen och kroppen från gamla lagrade rädslor som lagrats i olika spänningszoner.

Vi kan inte kontrollera rädslan genom att tvinga bort den. En sådan motståndare besegrar vi bara genom att göra den till vår tjänare och rådgivare och genom att aldrig låta den ta herraväldet. Rädslan kan egentligen inte ta din kraft, men risken är stor att du överlämnar dig utan strid.

Genom att förstå rädslans symptom, hur vi mår fysiskt när vi är rädda, kan vi lättare styra den, ungefär som kunskapen om förlossningen fysiska förlopp hjälper många kvinnor att uthärda dess kraftfulla smärtvågor och rytmer.

När vi väl upplever rädsla av en lindrig sort såsom lite olust, är symptomen förmodligen lika vag, en lätt förändring i andningen, omärklig eller obemärkt muskelspänning i hela eller delar av kroppen, rynkade ögonbryn, nervösa maner, som att bita sig i läppen eller att bita ihop käkarna. Men när vi upptäcker något akut farligt eller hotfullt, flödar kemiska budbärare i form av adrenalin och glukos ut i blodomloppet, och ger musklerna energi och ställer in kroppen på att bemöta, bekämpa eller fly från faran. Munnen blir torr. Hjärtat slår snabbare. Andningen blir snabbare och grundare eller upphör helt för en stund. Rädsla innebär psykologiskt obehag och det ska den göra, precis som smärta innebär fysiskt obehag. Den ska väcka din uppmärksamhet. Men ibland måste du stå ut med smärtan och ibland måste du göra det som är skrämmande.

Det är egentligen inte själva handlingen att tala eller sjunga inför publik, skriva tentor, låta en spindel krypa över armen eller att hoppa ut ur en flygplan som vi är rädda för. Det är snarare de egna fantasierna om vad som kan gå snett som vi fruktar, att vi ska glömma bort vårt tal, sjunga falskt, missa tentan, bli biten av spindeln eller glömma bort att lösa ut fallskärmen. Och sanningen är den att det inte ens är dessa saker i sig vi är rädda för, utan snarare de känslomässiga eller fysiska konsekvenserna, förlägenhet, skam, medelmåttighet, smärta eller döden alla värsta tänkbara scenarion.

Som du tidigare har lärt dig har förväntningar en tendens att forma livs erfarenheten, och förväntningar fyllda av farhågor ger ett liv fyllt av rädsla. En metod att bemöta sin rädsla är då att medvetet börja visualisera positiva utgångar, att forma de bilder du vill ha i stället för att fokusera på dem du fruktar.

Människor har frågat mig hur de ska kunna avgöra när de bör lyssna till rädslans råd och när det inte bör bry sig om den. En generell regel är att inför fysisk fara mana till försiktighet och goda förberedelser eller till och med att inte ta onödiga risker. Men när rädslan är mental som vid rädsla för att göra bort sig, dra skam över sig eller avvisas och så vidare, är det dags att tvinga sig igenom den.

Fysiska rädslor är direkta, objektiva, subjektiva och realistiska. Himlen faller inte ner ifall du glömmer ditt tal eller sjunger falskt eller misslyckas med en tenta, du riskerar inte någon fysisk skada eller att dö. Om du går djupare in i ditt psyke kommer du att märka att det du är rädd för inte är ett misslyckande, utan för vad ett misslyckande representerar, ett ifrågasättande av den psykologiska överlevnaden, grundläggande fruktan för att tappa ansiktet, avvisas, överges eller arr frysas ut, att framstå som värdelös, som en medelmåtta, bluff eller idiot.

Rädslor som begränsar tillvaron

Ifall vi försöker springa ifrån våra rädslor på samma sätt som många undviker känslomässiga konflikter begränsas tillvaron på följande sätt:

* Vi blir vår egen fångvaktare, som spärrar in erfarenheten i en bur avsedd att hålla farorna ute, men som i själva verket bara håller oss instängda från att leva.

* Vi undviker allt nytt, eftersom vi inte vill känna oss inkompetenta eller att verka dumma eller fåniga då allt handlar om att inte göra bort sig inför andra.

* Vi hänger oss aldrig helt och fullt åt något, för att kunna trösta oss själva med tankar som: "Om jag verkligen hade försökt skulle jag ha klarat det"

* Vi undviker alla okontrollerbara situationer av rädsla för att tappa kontrollen.

* Vi håller tillbaka framgångarna av rädsla för att vi, när vi nått dit vi vill, ska livet längre inte vara meningsfullt och att vi inte ska ha något kvar att göra.

* Vi ger oss själva en etikett som blir både en förklaring och en ursäkt: "Jag kan inte göra det, för jag lider av fobi. Det är min läggning".

Fobi är en psykologisk term för en stor rädsla. Små rädslor ger upphov till subtila psykologiska reaktioner. Stora rädslor framkallar dramatiska sådana. När den psykologiska reaktionen på trånga hissar, eller toaletter, stora öppna ytor, höjder, hundar, katter, ormar, spindlar, möss, malar eller andra insekter, blir tillräckligt obehagliga kallar vi den fobi.

Vi säger ofta "jag kan inte", när vi i själva verket menar "jag vill inte" eller "det tänker jag inte göra". Vi kan verkligen inte göra sådant som att hoppa upp på tak eller springa om en racerbil, men vi kan komma över varje rädsla. Det kan vara obehagligt, vi kan darra, svimma, svettas och få influensliknande symptom, men vi kan ändå göra det.

Problemet med rädslan är vår respons på den, vårt sätt att behandla det som skrämmer oss. Rädslan är det trängda djuret med blottade tänder inom oss, den mänskliga erfarenhetens minsta gemensamma nämnare.

Inte desto mindre bör vi uppskatta rädslan för dess viskande eller ropande varningar. Rädslan ropar till en som en överbeskyddande mor, som vi alltid bör lyssna till men inte alltid lyda. Visa det skrämda barnet inom dig större respekt, men mindre lydnad. Det kan ju faktiskt vara klokt eller dumdristigt, hjälpsamt eller hämmande. Uppskatta rädslan som en försiktighetens röst, men se den som en mur att klättra uppför, ett hinder att ta sig över, en utmaning att möta, en maning till handling.

Vi kan inte kontrollera vår rädsla. Men vi kan kontrollera vår reaktion på den. Vi kan andas långsammare, skaka loss och slappna av i musklerna och göra det vi ska trots rädslan vi känner. De med den största inre styrkan har mest att vinna på sin färd genom livet.

De rädslor som ger oss de största problemen i det dagliga livet är oftare mentala än fysiska. Vi kan rutinmässigt köra längs vägar och motorvägar i halsbrytande hastigheter, men bli svaga i knäna om vi ska tala inför en grupp människor eller bjuda en speciell person på middag.

Sedan finns det framträdanden och tävlingar. Alla som har ägnat sig åt stand upp comedy eller spelat med i en pjäs, hållit tal, spelat musikinstrument eller sjungit inför publik eller deltagit i en stor idrottstävling vet vilken känsla som är förknippad med offentliga framträdanden. Det här kräver i lika hög grad som fallskärmshoppning, att man möter sin rädsla öga mot öga. Många människor klassar faktiskt rädslan att tala inför publik som något värre än rädslan inför döden.

Det viktiga här är att man inte behöver hoppa ut ur ett flygplan för att visa mod. Om du verkligen vill ha en skrämmande utmaning., bjud ut någon som du är intresserad av på restaurang och sjung några rader ur en kärlekssång under middagen.

Vi har alla våra egna älsklingsnojor. De som hör hemma i vardagslivet är de mest utmanande och de mest betydelsefulla. Ägna en stund åt att fundera över dina vardagsrädslor.

Gör det bara: En övning i att bemöta rädsla

* Välj en utmanade aktivitet eller uppgift t.ex. att tala eller sjunga offentligt, bjuda ut någon, be om påökt, berätta om en fantasi, något som du verkligen skulle vilja göra, men inte har gjort därför att du är rädd för att misslyckas, bli avvisad eller känna dig dum.

* Bestäm dig för att utföra det någon gång inom de kommande sex veckorna.

* Berätta om ditt beslut och anledningarna till det för en god vän, alternativt kan du skriva ner dina planer i ett brev eller upprätta ett kontrakt med dig själv och underteckna det.

* Utför de förberedelser eller arrangemang som krävs för att genomföra uppgiften

* Kom ihåg att stanna kvar i nuet allteftersom dagen och tiden för konfrontationen av rädslan närmar sig. När du tänker på vad du ska göra kommer du förmodligen att bli nervös, orolig eller kanske bara spänd. Det kanske inte blir så otäckt som du har föreställt dig. Eller också blir det. Genom att du riktar in dig på nuet begränsar du rädslan till när det är naturligt och lämpligt, när du står i begrepp att göra det du fruktar, istället för åtskilliga timmar eller dagar i förväg.

* När uppgiften är slutförd kan du rita eller måla en bild av vad upplevelsen betydde för dig. Du kan också skriva några rader om det, men en teckning ger en mer rättvisande bild av ditt undermedvetnas upplevelse. Du behöver inte förstå vad du ritar eller målar, se bara vad som kommer fram.

* Som uppföljning kan du välja ut en handling i månaden som du skulle vilja göra men inte har gjort, åtminstone delvis på grund av rädsla. Gå igenom samma process av förpliktelse, förberedelse och handling. Det kan vara någon av utmaningarna som nämnts tidigare, till exempel att prova virtuell verklighet eller en viss attraktion på nöjesfältet eller kanske till och med forsränning eller fallskärmshoppning, eller också kan det vara något omedelbart och praktiskt som du möter i vardagen.

Långt viktigare är dock de rädslor som dyker upp i vardagslivet och i samspelet med andra. När du märker att du undviker att göra vissa saker därför att du känner rädsla har du mött ditt sanningens ögonblick. Vad ska du då göra? Alla som har upplevt ett sanningens ögonblick, som har känt rädslan och hoppat från flygplanet, gått ut på scenen och satt sig vid pianot eller börjat tala inför en publik eller på annat sätt gått fram till kanten av stupet och hoppat, vet något som mer försagda själar inte vet. Att när man väl är uppslukad av handlingen försvinner eller bleknar rädslan, därför att uppmärksamheten inte längre är inriktad på vad som skulle hända, utan på vad som verkligheten händer. Rädslan kan finnas kvar, men man märker den inte.

Hur engagerad man än säger sig eller tror sig vara, är det bara en intention, en plan eller en fantasi. Man kan inte veta hur engagerad eller modig man kommer att vara förrän det verkligen gäller, i sanningens ögonblick, när det handlar om allt eller inget.

Att tvivla på sig själv

Som du har märkt är inte alla rädslor lika specifika och klart definierade som att hoppa från ett högt hopptorn eller hålla tal. På samma sätt som en del av oss inte märker när vi blir manipulerade, utnyttjade eller förförda förrän det bankas in i skallen på oss, kan vi undgå att känna igen rädslans subtila och lömska manipulationer när den uppträder som en vag, knappt märkbar känsla av obehag eller tvivel. Ofta inser vi inte ens att det är rädsla vi står inför när den uppträder i form av nervositet, tveksamhet, förhalning, motvilja, bristande intresse eller i sin mest lömska form tvivel på sig själv.

Som små barn föll det oss aldrig in att tvivla på oss själv. Allteftersom vi växer upp och börjar jämföra oss själva med andra så börjar vi bilda oss en uppfattning om vår kapacitet. Nästan alla våra uppfattningar om kompetens eller kapacitet härrör från vår tro att vi saknar talang, när vi i själva verket bara saknar erfarenhet.

Vi bär alla med oss en kort eller en lång lista på saker vi uppriktigt tror att vi är ganska dåliga på. Vi kan rättfärdiga uppfattningarna med exempel ur vår egen erfarenhet. Men vad som tycktes vara sant då behöver inte vara sant nu. Fula ankungar har en förmåga att utvecklas till svanar.

Som talesättet säger: "De som satsar djärvt måste ibland riskera att falla." Det ligger ett stort värde i att uppleva misslyckanden, avslag förlägenhet och skam. Vi upptäcker att himlen inte faller ner utan att liver går vidare. Och om vi fortsätter att försöka fortsätter vi att förbättras.

Det sägs att vi alla är okunniga, men i olika avseenden. På samma sätt är vi alla rädda, men under olika omständigheter. Du och jag kan känna rädsla när vi står längst ut på ett tio meter högt hopptorn i simhallen och funderar på att göra ett svanhopp. Erfarna simhoppare känner dock ingen eller endast svag rädsla i samma situation, därför att ett sådant enkelt hopp inte längre utgör någon risk för dem. Men när de utförde sitt första svanhopp eller när de lär sig ett nytt moment som de inte provat tidigare, känner de också rädsla. Rädslan minskar i takt med att kompetensen ökar. Kompetensen förbättrar även självkänslan och självförtroendet.

Tvivlar du på att du är duktig på att laga mat ? Tror du att du saknar fysisk koordinationsförmåga eller bollsinne ? Anser du dig ha svårt för siffror eftersom du hade problem med några räkneproblem i femman ? Tror du att du saknar förmågan att koppla ihop elektrisk utrustning ?

Att välja mål vi tvivlar på att vi kan uppnå och sedan verkligen göra det, är något av de mest uppiggande, upplivande och inspirerande jag känner till. Kom ihåg Bob Dylans ord: "De som inte är upptagna av att födas är upptagna av att dö".

Rädsla börjar som en tanke, känsla, föreställning eller förväntan, men slutar lagrad i kroppen i form av fysisk spänning eller hämmad eller flack andning. Ett sätt att hantera rädsla är att arbeta direkt med kroppen, ta bort den rädsla som lagras som spänningar.

Kroniskt framkallade muskelspänningar begränsar rörelsemönstren, orsakar fysisk smärta och till och med biologisk anestesi (blockerad känsel). Man börjar begränsa sitt sätt att röra sig och tänka, man förlorar ett visst av medvetenhet, skicklighet, spontanitet och andra hjärnfunktioner.

Du kanske har upptäckt att ju mer rädsla du känner inför en utmaning, desto större blir känslan av upprymdhet när du har besegrat den. Få ord rymmer större tillfredsställelse än: "Jag klarade av det!" Varje gång du konfronterar din rädsla genom att göra det du vill eller behöver göra, praktiserar du insikt i vardagen.

Det visar sig att rädslan inte är en hindrande vägg, utan en dörröppnare av möjligheter, inte världens ände, utan dess början. Ibland måste man hoppa förtröstansfullt i blindo och skaffa vingar på vägen ner.

Slutet av en stig leder till en annan. Efter att ha utforskat rädslans kärnfrågor i vardagslivet, är du nu redo att stiga in psykets skuggrike, och möta och belysa de övergivna och misskända delarna av din personlighet och därigenom få möjlighet att bli en hel människa.

Befria kroppen från rädsla

Rädsla börjar oftast som en tanke, känsla, föreställning eller förväntan, men slutar lagrad i kroppen i form av fysisk spänning eller hämmad eller flack andning. Ett sätt att hantera rädsla är att arbeta direkt med kroppen, ta bort den rädsla som lagras som spänningar.

Professor Oscar Ichazo, grundare av Aricaskolan, menar att kroppen har olika zoner för rädsla, områden där rädslor lagras. Genom att med händerna massera dessa områden, bokstavligt talar in till benet, frigörs både spänning och fruktan från kroppen.

Kroniska rädsloframkallade muskelspänningar begränsar rörelsemönstren, orsakar fysisk smärta och till och med biologisk anestesi (blockerad känsel). Man börjar begränsa sitt sätt att röra sig och tänka, man förlorar ett visst av medvetenhet, skicklighet, spontanitet och andra hjärnfunktioner. Massage på sig själv gör att man kan ta direkt ansvar för att få bort den rädsloframkallade spänningen i sin egen kropp. genom att arbeta mjukt, djupgående och respektfullt med varje område av lagrad spänning får man en vitalare, smidigare och ungdomligare kropp.

Det som följer här är en sammanfattning av kroppens olika rädslozoner. Oavsett om varje uppräknad rädslozon gäller i ditt fall eller ej, har blotta känslan av att rensa ut en speciell rädsla en djupgående effekt medan du arbetar längs muskler och benytor, som ett slags reningsritual. Förlita dig på att du instinktivt kommer att använda rätt tryck.

Du kan avsätta flera timmar åt att gå igenom hela kroppen eller göra lite varje dag när du har en stund över. Om du varje dag ägnar bara fem minuter åt en enda zon har du efter ett år ägnat mer än trettio timmar åt att befria din kropp från lagrade rädslor och spänningar.

Du behöver hjälp med ryggpartierna. Använd lite massageolja och se till att naglarna är kortklippta. Arbeta långsamt och tålmodigt, mjukt, men ändå djupt och med respekt för kroppen. Börja med en lätt smekning innan du ökar trycket.
Rädslans zoner

· Fötter: rädsla för att vara sig själv, Dra ut, vrid och böj varje tå, massera
fötternas ovansida, runt vristbenen och djupt på fotsulan.

· Vader och skenben: rädsla för handling, stryk längs med skenbenet, dess
kanter och underbenets sidor, massera vadmusklerna på djupet.

· Knän: rädsla för döden, Massera insidan / baksidan av knäet, för runt knäskålen och massera hårt på knäets framsida.

· Lår: rädsla för otillräcklig förmåga, Massera runt övre delen av låren och ljumskarna, alla muskler runt bäckenbenen och djup in i låren.

· Genitalier inklusive sittben och svanskota: rädsla för sexualitet, massera bort all ömhet runt genitalier, anus och svanskota.

· Bäcken från blygdben till korsbenets överdel på ryggen: rädsla för livet, blyghet, massera djupt runt bäckenets övre kant, från ryggraden till blygdbenet.

· Diafragma revbenens underkant och ner till bäckenet: rädsla för att assimileras, äta, andas, ta utrymme i anspråk, massera bröstkorgens underkant från ryggraden runt till solar plexus (under bröstbenet).

· Bröstkorgen till nyckelbenet: rädsla för vrede, som yttrar sig som sorgsenhet och suckar, massera nyckelbenens underkant, bröstmusklerna och mellan varje revben.

· Händer till hanledernas överkant: rädsla för att utföra saker, massera mellan alla fingrar och in i vecket mellan tummen och pekfingret.

· Underarm och armbåge: rädsla för bestraffning, massera kanalen mellan de båda benen i armbågsleden och från armvecket ner till handleden.

· Axlar, deltamuskler och armhåla till armbåge: rädsla för besvikelser, massera runt musklerna upp på axeln och sedan biceps och armhåla.

· Övre delen av ryggen, kappmusklerna och rutmusklerna: rädsla för at tappa kontrollen, oförmåga att delegera, vilket lägger all världens bördor på ens axlar, massera under partnerns skulderblad och längs alla muskler i ryggens övre del.

· Nedre delen av ryggen, från bäckenbenet till skulderbladen: rädsla för att förlora, massera längs sidorna av partnerns ryggrad och skulderblad.

· Skallbasen till övre delen av ryggen, trapetsmusklerna: rädsla för sociala misstag, definiera all fibrer vid partnerns skallbas ner till musklerna i ryggens övre del.

· Huvudet och ansiktet: ensam eller med hjälp av partner, massera lätt och långsamt längs alla benytor, pressa hårdare där det känns uthärdligt och lättare där det är mer känsligt. Släta ut pannan från mitten ut mot sidorna.
Tryck pekfingret mot näsroten mellan ögonbrynen och stryk längs benkammen. Massera tinningar, kindben och runt näsa, läppar och haka. arbeta djupt under käkbenen. Massera ytterörat, vrid och vänd på det. Gnugga skalpen kraftfullt.


· Rädsla för missförstånd: Öron, halsparti och vårtutskott.

· Oro och undran: Panna från ögonbryn till hårfäste.

· Vrede: Ögonbrynskammarna och näsroten mellan ögonbrynen.

· Fördomar och kritik: Ögonhålornas kanter och muskelfästen.

· Skam: kindbenen.

· Rädsla för yttre kontroll: Näsa

· Rädsla för att bli besviken: Linjerna från näsvinklarna till munnen.

· Rädsla för att bli äcklad: Mun, läppar och muskler runt munnen.

· Rädsla för att vara underlägsen: Haka.

· Rädsla för att känna avsmak: käkben.

Den här intensiva kroppsterapin är avsedd att rensa bort de kvarvarande spänningarna förknippade med gångna och nuvarande rädslor. Det får inte rädslan att försvinna, bara spänningen som åtföljer den. Genom att eliminera spänningen lär du dig att hålla kroppen avslappnad och sinnet flexibelt, så att du kan agera effektivt, beslutsamt och modigt inför rädslan.