Text, my dear pal

Svaren på mina frågor är, det finns inga svar. Man måste bara vänta och se efter svaren. Vänta, vänta, vänta, vänta. Jag måste stå ut med allt väntanden, men jaja, jag överlever i alla fall.
Mina tankar blev väldigt nedlåtande, fast jag började i alla fall tänka på att jag har ett album att se fram emot och kanske en europa-tour, och att vara på konsert med ett av mina favoritband är ju allt annat än dåligt.
Nu ska jag göra mina kvällsbehov, slöa mig vid tvn och kolla på tv11, eller bara försöka sova direkt. Är faktiskt trött för en gångsskull, fast man vet ju inte, kanske är för rastlös/okoncentrerad på att sova. You know. The head.
Börjar skolan om 12 dagar också (11 kan man väl säga) är faktiskt lite terrified. Fast det bästa är väl att inte tänka alls, eller i alla fall inget ont.