knas

Ett försök till att skriva lite om hur jag känner just nu.

Den där konstanta tomheten bland mina tankar, det känns mer som en konstant rysning i hela huvudet på mig
Jag vet inte riktigt hur jag ska tolka det eller varför. Lite som jag är avlägsen i mina egna tankar.

Det värsta som någonsin kan hända hände nyss när jag var nere till affären; Min mobil dog.
Jag satt i en stor busscentral i väntan på bussen, det var få personer där men jag satt ändå och höll på att bli galen.
Vart ska jag kolla? Hur ska jag ha händerna? AAAAAAAAGH
Satt där stissig och tänkte mest på hur jag skulle kunna formulera just detta blogginlägget.
Inte ens den där ciggen jag tog kunde avreagera mig.
Min sociala ångest blir väldigt mycket mer transparent i dessa tillfällen, det är något jag sällan tänker på just för att jag oftast har en mobil att fly till.

Men som vanligt kan jag inte reagera eller kanske snarare reagera rätt till dessa tankar och känslor just för vad nu som hände i mitt huvud.
Varken glädje eller sorg är en del av mitt liv.

Kan bero på att jag ändå varit ute och faktiskt träffat folk lite den senaste veckan.
Jag mår bra för stunden men sedan från ingenstans så kan jag knappt gå ut utan att få en oförklarlig panikångestattack.
Saknar den där lyrican jag fick i mig här om dagen, då kände jag i alla fall lycka.

Ska återgå till att stirra på en skärm och äta min middag som består utav en påse chips.
pz