jag.

just nu skiter ja i om ni änns läser detta eller om ni änns komenterar.

det är inte lätt att vara en 16årig tonåring,
att bo i norrland,

jag är inte den typen som är smal eller som värkligen försöker se snygg ut.
jag kan gå på skolan utan att ha smink på mig i en tröja som är förstor och lite smutsig
för sån är jag, och har alltid varit det. jag kallas för Pojkflicka, och har gjort det så länge ja kunnat minnas.

men idagen samhälle så sätts det upp krav på ungdomarna.
om hur du ska klä dig, sminka dig, stå, sitta
ja rätare sakt så får du inte bestäma själv..

för ett halv år sedan började ja på en ny skola, en störe skola,
jag började även gymnasiet och då förändrades mitt liv totalt.

första dagen när ja kom till skolan gick ja til Aulan med en person som jag kännt sedan jag var liten.
för ja kände nästan ingen annan, när vi stod där och väntade kom det några andra från min gammla skola, och sedan gick vi in i aulan. ja satt mitt mellan två av mina bästa vänner. och ingen av oss skulle gå i samma klass och ja hade klumpen i maggen efter som ja inte kände någon och det första rektorn gör är att ropa ut mitt namn fel inför alla ettor och ja kännde hur klumpen växte.
sedan fick vi gå till klassrumpet ja kollade på min klass och tänkte att ja inte skulle passa in där.

och då bestämde jag mig att ja vill inte vara den som är utan för så ja började prata med några i min klass, och vi blev vänner. och ja hamnade i en toppen klass även om ja inte kände någon sedan tidigare.

och nu är ja jätte bra kompis med flera tjejer.
och inte som förr när ja typ bara var med killar,