Ni behövs

För er är det enkelt att säga; Lev som en självständig och lycklig individ, var nöjd med dig själv
För de som spenderar ändlösa nätter framför en envist lysande datorskärm, och försöker komma på varför, är det svårare. Varför vi fått våra liv, där vi sitter med försjunken kroppshållning och uppdragna ben. Hur vi kämpat varje dag för att inte sjunka ihop alltför mycket, hur det känns att bära en ryggsäck av tegelstenar på såriga axlar. När man inte berättar för någon, för att varje människa man släpper in, rånar en på känslor. Varje människa som berättar för oss hur mycket vi betyder. Varje människa som ber oss ringa slutar ändå som ännu en i högen av besvikelser. När det enträgna upptaget-pipet genomborrar dina trumhinnor. De har försökt ignorera dig igen, försökt krypa under din ribba av problem. Hur de skickligt försöker fråga rätt saker, för att slippa dras in i din verklighet, din vardag.
Din vardag som du fått vänja dig vid, mot eller med din vilja. När man behöver en varm famn mest av allt i världen. När man ligger och stryker sitt eget hår bakåt och försöker trösta sig själv. När man känner sig som utelåst på en kall gata av snö. När man dras längre och längre ut på kallare gator, vandrar på okänd mark i iskyla!